Foto: Sigrid Malmgren

Valuta för EU-pengarna

Faktaruta

Eva Lindström

Gör: Svensk ledamot i Europeiska revisionsrätten.

Född: 1957.

Utbildning: 1983 Fil. kand. i natalekonomi, företagsekonomi, statistik och ekonomisk historia, Stockholms universitet.

20 maj, 2019

Enligt EU-kommissionens förslag ska medlemsländerna betala in 1,11 procent av bruttonationalinkomsten till EU den kommande sjuårsperioden. Men hur vet vi att pengarna används effektivt och redovisas på rätt sätt? Balans har träffat Eva Lindström som är Sveriges representant i Europeiska revisionsrätten.

Med sju år bakom sig som riksrevisor och lång erfa­renhet från den svenska statsförvaltningen är be­tydelsen av en fungerande offentlig revision självklar för Eva Lindström. Men det var också annat som lockade när hon tackade ja till att bli Sveriges representant i Europeiska revisions­rätten i Luxemburg.

– EU-samarbetet står inför många utmaningar, men det finns också stora möjligheter. Mest aktuellt just nu är EU-valet. Och förhoppningsvis har vi också en ny kommission på plats under hösten. Vi har även förhandlingarna om nästa långtidsbudget och utma­ningar som hur länder som inte lever upp till rättssta­tens grundläggande principer ska hanteras, det som vi kallar rule of law. Vi har också stora ekonomiska utma­ningar i vissa länder, inte minst i Italien. Och så har vi ju brexit. Det är en utmanande och intressant period och revisionsrätten är en viktig institution i EU:s de­mokratiska system, säger Eva Lindström.

I korthet innebär revisionsrättens roll att kontroll­era att EU-medlen redovisas korrekt, används enligt gällande regler och att medborgarna få valuta för peng­arna. Själv beskriver Eva Lindström sig som en true be­liever av hela EU-projektet.

– Det är inte perfekt, men det är det bästa vi har. Och ytterst handlar mitt uppdrag om att bygga förtroende för EU:s institutioner, säger hon.

Eva Lindström ser stora möjligheter att göra skill­nad, inte minst inom hållbarhetsområdet. Revisions­rätten har gjort ett antal granskningar inom bland annat klimat och energiområdet. Däremot har man inte tagit ett vidare grepp utifrån EU:s arbete med till exempel Agenda2030 som är nytt för revisionsrätten. Och här finns det mycket att lära av den privata sek­torn, menar hon.

Eva Lindström i Luxemburg. Foto: Geza Novak

Du har ju en bakgrund som riksrevisor. Vilka likheter finns med revisionsrättens arbete?

– Revisionsrätten gör en finansiell revision men vi granskar även regelefterlevnaden. Och så har vi ef­fektivitetsrevisionen. Det finns alltså många likheter med vad riksrevisionen gör. Men själva EU-kontexten är annorlunda. I Sverige har vi riksdag, regering och så myndigheterna. I EU är det kommissionen som jobbar på uppdrag av medlemsländerna, rådet där medlems­ländernas regeringar är representerade, och så parla­mentet. Det är ett maktdelningssystem där ingen är överordnad den andra och där det viktigaste beslutas efter förhandlingar. När det gäller frågeställningar och metodik är arbetet alltså likt riksrevisionens arbete, men den konstitutionella kontexten är väldigt olik den svenska förvaltningsmodellen.

Hur märker man som EU-medborgare av revisionsrättens arbete?

– Egentligen är det ju inte vi som ska märkas utan vårt arbete ska synas genom att de som hanterar EU:s medel gör det på ett effektivt sätt och att det är ordning och reda i finanserna. Förhoppningen är att om det finns problem eller att medel inte används effektivt så ska revisionen upptäcka det och hojta till. I grunden handlar ju revision om att skapa förtroende mellan två parter, i det här fallet mellan EU-medborgarna och dem som förvaltar medlen.

Enligt Eurobarometer Survey 89 från 2018 är kän­nedomen om Europeiska revisionsrätten låg bland svenskar, runt 27 procent känner till revisionsrät­ten. Vad kan det bero på?

– Revisionsrätten är inte så välkänd som jag tycker den förtjänar att vara. När man pratar om EU och EU:s budget så är det ju viktigt att understryka att det finns en organisation som granskar om pengarna används enligt regelverket och att redovisningen är korrekt. Men EU-frågorna diskuteras relativt lite i Sverige och ett skäl är nog att många har svårt att förstå hur EU:s demokratiska system fungerar. Men EU-valet nu i maj är ett väldigt bra till fälle att sätta fokus på hur viktigt EU är för en liten öppen ekonomi som Sverige.

Har det någon betydelse vilken nationalitet leda­möterna har?

– När man får det här uppdraget svär man inför dom­stolen i Luxemburg att man inte ska ta order av någon och att man ska vara oberoende och oförvitlig. Så jag arbetar på uppdrag av EU:s medborgare, inte på upp­drag av Sverige.

Vari ligger revisionsrättens makt? Den har ju inga rättsliga befogenheter.

– Våra rekommendationer är inte juridiskt bindan­de, men vi arbetar för parlamentet som i sin tur ställer kommissionen till svars. Och vi följer alltid upp våra rekommendationer. När våra granskningar och ytt­randen presenteras för parlamentet är kommissionen alltid där och svarar på frågor från ledamöterna. Och sedan får revisionsrätten sista ordet.

Du ansvarade för ett yttrande I slutet av förra året om kommissionens förslag till åtgärder rö­rande EU:s bedrägeribekämpningsarbete. Vilken effekt har ett sådant yttrande?

– De är ett viktigt underlag för parlamentet. Först kommer kommissionen med ett förslag och sedan ska medlemsländerna via rådet säga sitt och därefter ska parlamentet tycka till. Vi är en viktig källa som ger par­lamentet en second opinion.

Eva Lindström är en av 28 ledamöter i Europeiska revisionsrätten. Foto: Geza Novak

Vad gör ni om ni upptäcker misstänkt fusk och bedrägeri?

– Då överlämnar vi ärendet till OLAF som är EU:s be­drägeribekämpningsorgan.

I er årsrapport uppskattar ni en så kallad felpro­cent, alltså hur stor del av alla transaktioner som inte sker i enlighet med regelverket. Vilken nivå är rimlig?

– Vi har satt en gräns på 2 procent. I den senaste års­rapporten anger vi 2,4 procent som den genomsnittli­ga felprocenten. Att komma ner till 0 procent skulle sannolikt bli väldigt kostsamt, så en viss acceptans måste man ha. Den interna kontrollen har stärkts be­tydligt under de senaste 15-20 åren men det krävs ett fortsatt arbete.

Varför anger ni en felprocent?

– Uppskattningen av felprocenten är viktig när det gäller beslutet om ansvarsfrihet för kommissionen. Det är parlamentet och rådet som beslutar om an­svarsfrihet och det beslutet grundar sig i stor ut­sträckning på vår årliga rapport där vi skriver om den interna kontrollen och gör en uppskattning av felpro­centen.

Du arbetar med hållbarhetsredovisningsfrågor, varför?

– Hållbarhet är ett väldigt angeläget område och för mig finns det två utgångspunkter. Dels är det Agenda 2030 för en hållbar utveckling som världens länder har ställt sig bakom. I det arbetet har EU-kommissionen sagt att EU ska vara en ledare, vilket är ett viktigt po­litiskt åtagande. Även INTOSAI (The International Organization of Supreme Audit Institutions) har sagt att revisionsmyndigheterna har en viktig roll att fylla, både när det gäller att granska vad medlemsländerna gör och hur de rapporterar till FN. Min andra utgångs­punkt är det EU-direktiv (dir. 2014/95/EU) som syftar till att vissa företag av en viss storlek ska upprätta en hållbarhetsrapport och göra information om hur fö­retag arbetar med hållbarhetsfrågor mer öppen och jämförbar.

Kan du berätta om vad ni granskar?

– Det blir inte en vanlig revision utan en rapport där vi beskriver hur långt man har kommit. Dels tittar vi på vad kommissionen gör när det gäller hållbarhets­rapportering, och där kan vi se att kommissionen har gjort en hel del när det gäller förberedelser. Vi tittar också på vad det är för hållbarhetsrapporter EU:s myn­digheter och institutioner publicerar, exempelvis Eu­ropeiska investeringsbanken.

Vad händer sedan?

– Jag kommer att lyfta vissa frågor kring hur man kan inkludera hållbarhetsarbetet i det arbete som ska bedrivas den kommande femårsperioden och däref­ter. Och det är intressant att jämföra med vad som sker inom privat sektor, det är ju lite mer nymornat i den offentliga sektorn. Jag har bland annat träffat Big 4 i Sverige och Revisorsinspektionen och pratat om vad som är på gång inom hållbarhetsrapportering. Vad är det egentligen man ska garantera? Och hur ska man kunna lita på den icke-finansiella informationen? Och vad är väsentligt när det gäller hållbarhetsrisker? Det är många spännande frågor.

Läs mer: Det här gör Europeiska revisionsrätten

Text: Pernilla Halling

pernilla.halling@far.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons

De är nominerade till Årets framtidsbyrå 2019

23 augusti, 2019 15 kvalificerade byråer har blivit fem nominerade. Balans har listan.

Auktorisation leder till nöjdare kunder

21 augusti, 2019 Redovisningsbyråerna särskiljer sig med mycket höga kundbetyg, enligt Svenskt Kvalitetsindex. Auktorisation leder till högre betyg.

EU:s revisionspaket utvärderat

14 augusti, 2019 Första slutsatser: Ökad konkurrens och mer dynamik inom branschen.

Professionella värden styr revisorer och konsulter

12 augusti, 2019 Karin Seger: Revisorer och redovisningskonsulter känner stort ansvar för att ge kunden rätt alternativ.

Passion gav lönsamhet

4 juli, 2019 Så blev Lamooi Accounting en av de mest lönsamma byråerna på ett par år.

Månadens medlem: Elias Alakir

1 juli, 2019 Elias Alakir är bland de yngsta auktorise­rade revisorerna i Sverige.

 Upp