Nuvarande penningtvättslagen, som har funnits sedan 2017, ska fungera som en varningslampa för att förebygga och upptäcka om en verksamhet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Men regelverket har svällt och kraven på förberedelser har blivit både mer specifika och snåriga. Det gör att revisorer, vars åtgärder är en viktig kugge i bekämpningen av brotten, ställs inför en del problem och utmaningar. Det framhåller Revisorsinspektionen (RI) i en nyligen publicerad tematillsyn.

– Om man som revisor inte funderar kring riskerna för penningtvätt i sin planering av revisionen, är det svårt att upptäcka varningssignalerna, säger Jessica Otterstål, jurist på Revisorsinspektionen.

Jessica Otterstål. Foto: Revisorsinspektionen

Tre punkter är särskilt angelägna i revisorers arbete för att upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism, påtalar Jessica Otterstål. Revisorer måste förstå hur de olika åtgärderna i penningtvättslagen hänger ihop, arbetet med frågorna behöver ske löpande, och penningtvättsglasögon ska vara på under hela revisonen.

– Det kan vara att vara uppmärksam på frågor som: Vilka risker har jag identifierat i kundens riskprofil? Är företaget ovilligt att lämna ifrån sig information? Byter företaget ofta styrelseledamöter, företagsledare eller verksamhet? Börjar kunden plötsligt bete sig på ett sätt om jag inte har väntat mig?, ger hon som exempel.

RI har genomfört tematillsynen under perioden maj 2019 till juni 2020 och den har omfattat fjorton revisionsföretag med geografisk spridning från norr till söder, där myndigheten gjort platsbesök eller haft digitala möten samt granskat viss dokumentation. Gemensamt är att många byråer brottas med regelverket.

– Det är komplext. Det är en EU-reglering i botten, som inte är specifikt anpassad till revisionsverksamhet, utan ska passa en mängd olika verksamheter i olika typer av rättssystem. Det gör att revisorer behöver översätta, vad betyder det här i min kontext? fortsätter Jessica Otterstål.

Läs mer: 

Sara Orback är föreningsjurist på FAR och väl insatt i penningtvättslagen. Även hon medger att den kan vara svår att ta till sig.

– Enligt lagen har man som revisor och verksamhetsutövare en skyldighet att förstå regelverket, men det är fortfarande många som inte har satt sig in reglerna. Som RI noterar i sin tematillsyn är de byråer som har tillsatt en funktionsansvarig med koll på regelverket, de som också klarar bäst att leva upp till lagens krav. Det är en stor fördel om någon på byrån får den här rollen, säger Sara Orback.

De som definieras som verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen har valts ut för att de anses ha en position där de har möjlighet att upptäcka penningtvätt och finansieringen av terrorism, på ett sätt som andra samhällsaktörer inte har.

En utmaning för revisorn är att han eller hon oftast inte uppmärksammar avvikelser förrän i efterhand, när revisionen sker. Till skillnad från exempelvis banktjänstemannen, som kan hissa röd flagg under resans gång. Om revisionsbyråerna integrerar rutinerna i det löpande arbetet, ökar däremot möjligheterna att kunna uppmärksamma de här brotten, understryker Sara Orback.

Sara Orback. Foto: Lieselotte van der Meijs

– Det räcker inte att upprätta de dokumenten som krävs, man måste ta sig tiden att försöka förstå de underliggande syftena med kraven och hur momenten i regelverket hänger samman, säger Sara Orback och tillägger:

– Den allmänna riskbedömningen ska vara anpassad till det enskilda revisionsföretaget. Ju större och mer komplex verksamhet, desto högre krav ställs det på den allmänna riskbedömningens omfattning. Rutiner och riktlinjer för penningtvätt ska hänga ihop med den allmänna riskbedömningen. Om rutinerna och riktlinjerna inte visar sig fungera kanske den allmänna riskbedömningen behöver justeras.

Det finns ett uppmärksammat RI-ärende* där revisorn fick kritik för att hen inte hade vidtagit förnyade kundkännedomsåtgärder och anpassat sin riskanalys när en kund började handla med en ny produkt. Det är något som hade kunnat undvikas, om revisorn i fråga hade haft penningtvättsglasögonen på, säger Sara Orback.

Storlek på revisionsverksamheten spelar däremot ingen avgörande roll för hur långt byråerna har kommit i arbetet med penningtvättslagen, visar RI:s tematillsyn.

– Även de som har god kunskap i de här frågorna tycker att det är ett svårt område. De vet ju inte hur man gör när man tvättar pengar, så de är beroende av extern information om tillvägagångssätt för att kunna gör korrekta bedömningar. När det finns någon på byrån som är intresserad och jobbar med materialet löpande, ser vi också att reglerna bättre efterlevs, säger RI-juristen Jessica Otterstål.

Fotnot: *RI-ärende (dnr 2019-492)

 

Läs mer om penningtvätt:

• 
• 
•