Arton stycken. Så få rapporter om misstänkt penningtvätt lämnade revisorer, redovisningskonsulter och skatterådgivare sammanlagt till Finanspolisen (Fipo) under 2020, enligt Fipos senaste årsrapport. En minskning från redan låga nivåer. Föregående år låg den totala siffran från de tre yrkesgrupperna på 39 rapporter.

– Det är så få rapporter att det tydligt visar att medvetenheten måste öka. Revisions- och rådgivningsbranschen är framför allt viktig för att upptäcka storskalig och komplex penningtvätt, säger Robert Lindgren, gruppchef hos Finanspolisen, till Balans.

Robert Lindgren. Foto: Privat

– Jag tror att branschen är omedveten om att man är skyldig att rapportera när man väljer att inte inleda en affärsförbindelse, eller avbryter en sådan, på grund av penningtvättsmisstankar eller för att man bedömer risken för penningtvätt så hög att man inte kan hantera den, fortsätter han.

Hos Revisorsinspektionen, som aktivt jobbat med just penningtvättsfrågorna sedan den nya penningtvättslagen trädde i kraft 2017, ligger frågan om att förhindra ekonomisk brottslighet högt på dagordningen.

Revisor fick varning

Nyligen delade tillsynsmyndigheten för första gången ut en varning till en auktoriserad revisor som förbisett att rapportera misstänkt penningtvätt till Fipo,.

− Det kan vara svårt för branschen att se att det kan finnas en risk att man kan komma att utnyttjas, vilket sannolikt också visar sig i den dåliga rapporteringen till Finanspolisen. FAR måste naturligtvis ta sitt ansvar och göra mer för att hjälpa våra medlemmar, säger Maria Lantz, chefsjurist på FAR.

Maria Lantz. Foto: Lieselotte van der Meijs

Revisorsinspektionen menar vidare att det finns ett motstånd hos revisorer att anmäla och rapportera misstänkt aktivitet hos kund. ”En konfliktsituation kan uppstå mot det samhällsansvar som åvilar revisorn”, skriver RI på webben.

Vag misstanke tillräcklig

I mindre bolag finns det ofta bara en person som är ansvarig för all rapportering, medan större bolag kan ha en hel avdelning som ser till att uppgifterna når Finanspolisen.

Att det de facto rör sig om penningtvätt är inget den som rapporterar behöver slå fast, utan det gör Finanspolisen. Det räcker med andra ord att misstanken finns för att det ska vara fog nog att rapportera uppgifterna.

– Om man har uppmärksammat ett misstänkt beteende eller mönster som man inte kan förklara, då ska man rapportera till oss. Den låga misstanken är också anledning till att tillgången till penningtvättsregistret är begränsad till så få personer, säger Robert Lindgren hos Finanspolisen.

PwC gör ett fåtal anmälningar om misstänkt penningtvätt varje år. Ett skäl till att det inte är fler beror på de omfattande kontroller som görs innan man inleder ett samarbete med en ny kund. Det säger Martin Askman, presschef på PwC, till Balans.

Martin Askman. Foto: Privat

Antalet personer på företaget som är involverade i att rapportera misstänkt penningtvätt skiftar. Däremot är den centrala juristenhet samt företagets Risk Management Partner alltid inblandade i arbetet.

– Om det finns skälig grund att misstänka penningtvätt eller finansiering av terrorism upprättar medarbetare på juristenheten en anmälan. Medarbetaren informeras om det meddelandeförbud som gäller enligt penningtvättslagen och att det förbudet går före anmälningsplikten i aktiebolagslagen, skriver Martin Askman vidare i ett mejl till Balans.

Medarbetaren har en grundläggande roll i processen men det finns inget självändamål med att personen i fråga alltid ska vara med i alla delar, eller behöva känna ansvar för själva hanteringen av frågan om misstänkt penningtvätt, tillägger han.

Kontinuerliga riskanalyser

Även hos Grant Thornton finns rutiner där man i sin kundacceptansprocess systematiskt analyserar både nya och tidigare kunder. Byrån uppdaterar årligen sina manualer och gör kontinuerliga riskanalyser för förebyggande av penningtvätt.

– Vi arbetar fortlöpande med utbildning av medarbetare, bevakning av affärsförbindelser och vikten av know your customer, för att stärka arbetet och upptäcka transaktioner som tyder på förekomst av penningtvätt, säger Peter Ek, Risk Managent Partner på Grant Thornton, i en skriftlig kommentar till Balans.

Peter Ek. Foto: Grant Thornton

Nyligen släppte Polismyndighetens samordningsfunktion mot penningtvätt och finansiering av terrorism en i en ny nationell riskbedömning.

I den framhålls att de bolag som generellt utnyttjas är de som saknar revisor. Vidare påpekas att möjligheten att upptäcka penningtvätt kan vara liten, då det kan ha gått lång tid mellan ett eventuellt brott och att revisionen sker.

Redovisningskonsulten viktig kugge

− Som det även anges i rapporten kan det finnas en svårighet för revisorn att upptäcka penningtvätt eftersom revision sker i efterhand, till exempel långt efter att en transaktion har ägt rum. Där har våra auktoriserade redovisningskonsulter som arbetar mer aktivt löpande under året en viktigare roll att fylla. Behovet av båda yrkesrollerna blir därmed tydligt, säger FAR:s chefsjurist Maria Lantz.

Trots att rutiner finns på plats och penningtvättsfrågor uppmärksammas brett, kommer ändå ytterst få rapporter till Finanspolisen. Hur kan revisions- och rådgivningsbranschen ändra på det?

− Ett medskick är att inte lita på att någon annan i penningtvättskedjan upptäcker och rapporterar. Om exempelvis en jurist har bistått med att upprätta ett låneavtal är det ingen garanti för att pengarna som lånas ut har ett legitimt ursprung, säger Robert Lindgren, gruppchef Finanspolisen.

 

Mer om penningtvätt på Balans webb

• 
• 
•