Det är kväll och Internationella kvinnodagen går mot sitt slut och här sitter jag med pannan i djupa veck och funderar på hur jämställdhetsutvecklingen kan vara så bedrövlig på seniora positioner och på delägarnivå, år 2019 i Sverige. Jag läser Balans jämställdhetsundersökning Ett steg i rätt riktning och tänker stilla: ”Är 2 procentenheter verkligen ett steg i rätt riktning?”.

Framförallt i ljuset av att exempelvis 54,3 % av de som nyanställdes på KPMG Sverige under hösten 2018 var kvinnor. Jag bekymras över utvecklingen och att vi inte har kommit längre under mina 10 år i branschen. Vi måste alla bli bättre!

Jag tänker på min dotter som är 2,5 år gammal och vad hon kommer att säga när hon är gammal nog att förstå detta och framförallt på den självklara frågan: ”Vad gjorde du för att skapa en förändring pappa?”. Jag vill kunna säga att jag och mina branschkollegor gjorde vad vi kunde för att skapa en attraktiv, hållbar och jämställd bransch – en bransch för framtiden!

När jag tänker på jämställdhet tänker jag bredare än kön, även om det är en av de enskilt största frågeställningarna i dag. Det slog mig häromdagen på förskolan hur mycket klokare barn är i det avseendet. De lägger ingen värdering i kön och jag fick höra att flickor minsann också kan vara pappor. Vi har mycket att lära om på nytt av våra barn.

Nåväl, jag tycker att det finns flera aspekter kopplat till jämställdhet. Bland annat kultur, etnicitet och ålder är områden som inte lyfts fram i tillräcklig omfattning i dag. Samtliga byråer är tydliga med sina ambitioner kring jämställdhet mellan könen – även om statistiken ger skäl att ifrågasätta vad man faktiskt gör för att nå dit – men det hade varit spännande att ha en tydlig vision och strategi kring mångfald kopplat till kultur, etnicitet och ålder.

På ett personligt plan kan jag reflektera över detta, visserligen man, men 32 år ung och född utomlands. Det är inte vad medarbetare och kunder förväntar sig av en delägare på en större revisionsbyrå, inte ens i dag år 2019 i Sverige. Jag är övertygad om att den revisionsbyrå som lyckas överbrygga detta kommer att vara långsiktigt framgångsrik på en marknad, som i allt större utsträckning än någonsin ropar efter hållbarhet och jämställdhet!

Jag är övertygad om att en del av problemet är strukturellt och att bilden av en delägare på revisionsbyråer är något skev, det vill säga att det finns en föreställningsram kring vem och hur en delägare förväntas vara – och det är ett stort problem. Vi måste tillsammans omdefiniera rollen och vad våra medarbetare och kunder förväntar sig.

För att kunna hantera dessa förväntningar måste även vägen till delägarskap se annorlunda ut. Det kan inte enbart handla om hur stor kundportfölj (eller var det klientportfölj eller kanske ”joy bringers”?) man har eller huruvida man har varit en ledare internt eller huruvida man är specialist. Samtliga dessa aspekter handlar om att försöka passa in individer i en mall som inte alltid är relevant. Jag tycker att byråerna måste vända på det och snarare hitta möjligheter för rätt personer, oavsett kön, ålder, kulturell eller etnisk bakgrund. Många av dessa personer är kanske ett mellanting av de olika spår och vägar som finns inom byråvärlden idag.

Jag är också övertygad om att drivna och duktiga personer vill nå framgång på egna meriter. Däremot är det viktigt att spelplanen är rättvis. Jag tror inte att någon vill ha en extra uppförsbacke (tänk exempelvis Alpe Cermis i Tour de Ski), men jag tror inte att särskilt många drivna personer uppskattar en nedförsbacke heller. ”Om du inte kämpar för det – kommer du inte heller att uppskatta det” är ett citat som en tidigare kollega lärde mig och något som jag alltid kommer att bära med mig. Med det sagt behöver spelreglerna vara lika för oss alla, inte bero på faktorer som kön eller bakgrund.

Med tanke på de megatrender som finns i vår omvärld, som digitalisering, automatisering och ändrade konsumtionsvanor, så kommer även vår bransch att behöva anpassa sig till AI, Big Data, Block Chain och andra sätt att förhålla sig till omvärlden (tänk bara på smartphones och hur kommunikationen förändrats de senaste åren, jag är ju trots allt 32 och inte 22!).

Dessa megatrender kommer att leda till att en stor del av revisionsarbetet blir automatiserat och digitaliserat och att vi får loss tid – och den stora frågan är vad vi gör med denna tid. Min tanke är att denna tid ska användas till att träffa våra kunder (”joy bringers”) för att utveckla dialog och affär, utifrån olika perspektiv och synsätt.

Det innebär också att de framtida kraven på en revisor kommer vara något helt annat än i dag, och för att tillgodose det behövs rätt personer baserat på kompetens och erfarenhet och med en självklar bredd och mångfald sett till kön, ålder, kulturell eller etnisk bakgrund. För att vi ska vara en bransch för framtiden måste vi alla bli bättre!