Foto: Robin Berglund

Jag skulle bygga nytt klädföretag – men hjälpte istället en äldre dam över gatan

Krönikören

Branschkrönikan

extraknekt@gmail.com

Per Holknekt, entreprenör, föreläsare, ”världens enda normala människa”. Återkommande branschkrönikör på tidningenbalans.se.

 

Det här är en krönika på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.

 

Vill du också skriva en branschkrönika? Hör av dig till Sofia Hadjipetri Glantz, digital redaktör: 08-402 75 19, sofia.hadjipetri.glantz@far.se

15 juni, 2018

Hon kom en meter ut på övergångsstället, sen vände hon igen. Det upprepade sig två gånger vid grönt ljus och ingen såg. Hon hann helt enkelt inte över. Och människor omkring henne hann inte se.

Just den här dagen var mitt huvud fritt. Jag hade avlastat majoriteten av mina måsten och min sinnesnärvaro var utanför min ältande bubbla. Jag hade åter min mottagare på ”on”.

Så jag erbjöd damen min armbåge och trots vår låga marschfart viftade jag av stressad trafik och vi tog oss över, efter grönt blivit till rött och åter grönt. Jag hade hennes påsar i min andra hand.

Plötsligt fann jag mig själv vandrandes henne ända till hennes port. Redan från första steg var det som om hon äntligen fått någon att prata med. Hennes livsberättelser avlöste varandra och hennes uttryck skiftade allt varmare för vart steg.

Hon berättade om sin avsaknad av sitt livs ljusaste stunder och hennes svunna kärlekar. Och att hon hette Alma och att hon minsann var 87 år. Och när vi till sist stannade vid ankomst var det som om jag avbröt henne mitt i filmens crescendo. Så jag kunde inte annat än att erbjuda min armkrok vid annat tillfälle, för att jag ville höra mer. Även om jag mest ville att hon skulle få berätta klart. Ingen hade ju gett henne den tiden.

Hon hade levt för kulturen, det var gammelsvensk poesi, Liljevalchs och namn jag aldrig hört. Och hon älskade att laga mat. Nu levde hon på ålderdomshem med enstaka bingo, kokta morotstärningar, kristen triounderhållning och sittdans.

Längs vägen hem loopade Almas liv i mitt huvud. Hur hennes egen passion och värdighet kokats ner till minsta möjliga överlevnad.

Där och då fattade jag mitt beslut.

Jag skulle försöka återge henne hennes passion, värdighet och livslust.

Sagt och gjort. Jag ringde hennes vårdchef och frågade om jag fick komma till hemmet någon dag för att ”göra glad”. Det fick jag.

Redan nästa dag var jag där. Alma satt i en stol i ett rum fullt av åldringar som satt i stolar. Där var tyst, bortsett från en pilsnerfilm på tv:n, som ingen såg. Man liksom tittade bredvid tv:n.

Jag frågade personalen om där fanns fler som Alma som tyckte om kultur. Och kanske laga mat. Det stod klart att där var tre damer till som tillsammans samtalat om svunna tiders poesi, Zorn och Larsson. Vi startade en liten grupp och jag lovade återkomma med en liten överraskning.

Vilket jag gjorde veckan senare; en konsthistoriker jag känner. Jag och de fyra damerna delade en timme ihop och mina hembakta bullar kom direkt ur ugn.

Det är nu år 2043 och Alma ihop med sina järnladies bor i himmelen sedan länge.

Själv öppnade mitt första intressebaserade ålderdomshem redan året efter mitt och Almas första möte. Ett hem spunnet runt äldre med kulturintresse, för att skapa gemenskap i boendet. 36 äldre med sin starka gemensamma nämnare.

Två år senare öppnade jag ett hem i Lissabon för åldrande som älskade film och litteratur, med egen biosalong och allt.

Idag är i princip hela svenska åldringsvården intressebaserad med över 34 olika inriktningar – och minsann, har inte omvärlden börjat se!

Och själv har jag nyligen hämtat medalj av högsta graden från Sveriges president. Eller rättare sagt, hon kom till mig på hemmet där jag i dag bor med 25 gamla skejtare, snittålder 81 år.

—————-

Bästa hälsningar,

Mitt framtida jag

Branschkrönika skriven av Per Holknekt.

2 svar till “Jag skulle bygga nytt klädföretag – men hjälpte istället en äldre dam över gatan”

  1. Karin skriver:

    Gud så fint och berättande aloge till dig????otroligt inspirerande

  2. Ulrika skriver:

    Så fint och tänkvärt. Tack för den artikeln.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons
Annons

Peter Dahllöf: ”Tänk brett i början”

10 september, 2019 Med nyfikenheten som kompass har Peter Dahllöf hittat fram till sin position.

”Erfarenhet bästa förberedelsen inför auktorisationen”

9 september, 2019 Drygt två månader kvar till examensdatum för auktorisationssugna redovisningskonsulter. Balans ringer upp tentanden Fredrik Bäck.

Stefan Pärlhem – expert på god sed

6 september, 2019 Bokföringsnämndens chef Stefan Pärlhem driver utvecklingen av framtidens normgivning.

Experten reder ut: Immateriella tillgångar

3 september, 2019 Immateriella tillgångar är ett snårigt område med många fällor. Det ska du ha koll på.

Tre artiklar nominerade till CH Witts pris 2019

3 september, 2019 19 september koras vinnaren eller vinnarna i samband med FAR:s årsstämma.

Vågar ta nya roller

2 september, 2019 Emma Lindequist, auktoriserad revisor, och Maria Svensson, auktoriserad redovisnings­konsult, närmar sig varandra i sättet att arbeta.

 Upp