Foto: Kenneth Zetterlund

Hur är egentligen framtidens revisor?

Krönikören

Branschkrönikan

sara.deutschmann@revidacta.se

Sara Deutschmann, auktoriserad revisor, kontorschef Revidacta Åre. Återkommande branschkrönikör på tidningenbalans.se.

 

Det här är en krönika på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.

 

Vill du också skriva en branschkrönika? Hör av dig till Sofia Hadjipetri Glantz, digital redaktör: 08-402 75 19, sofia.hadjipetri.glantz@far.se

16 december, 2017

Det är mycket tal om framtiden nu. Hur är egentligen framtidens revisor? Klart är i alla fall att det ställs en hel del krav på egenskaper hos framtidsrevisorn jämfört med föregångaren. Medan ”gammrevisorn”, som man kan säga här i Norrland, förknippas med egenskaper som grå, kutryggig, bakåtanalyserande, allvarlig och kamrersaktigt halvsävlig, så är framtidsrevisorn en helt annan typ får man känslan av. Affärsdriven, digitaliserad, glad och sprallig, snygg och sportig ska hen vara och så naturligtvis proaktiv.

Och med detta menas förstås inte aktiv i pensionärsorganisationen PRO –  det är i så fall snarare något som passar bättre för gammrevisorn – utan aktiv i förebyggande mening. Aktivt rådgivande; hinna komma med smarta nya idéer åt kunden helst innan den hunnit tänka själv. Jag förstår absolut poängen med själva grejen – men får på riktigt nästan någon slags allergiattack när jag hör ordet proaktiv. Vissa modeord överanvänds så till den milda grad att jag bara vill hålla för öronen och sjunga ”LA LA LA LA LA” när någon nämner dem. (Förutom proaktiv så hör ordet värdegrund till denna kategori. En parantes.)

Min egen revisor har de senaste åren krasst konstaterat att framtiden är något han har bakom sig numera. Och i år har han tagit steget och avstått från att förnya sin revisorstitel som han haft sedan 1968. 1968 – känn på den ni! Året då allting hände. Marthin Luther King, Jimi Hendrix, Vietnamkrig, hippiefestivaler och allt det där. För oss som inte ens var födda då ter sig 1968 som en tid då alla gick runt med plakat i demonstrationståg och experimenterade med droger. Men det måste alltså ha funnits en parallell verklighet. Medan vissa brände sina studentmössor i Lund och ockuperade kårhus så fanns det ändå tydligen samtidigt andra ansvarstagande individer som fick sitt godkännande som revisor eller satt i riksdagen och beslutade om en helt ny typ av spännande skatt. Japp – momsen infördes 1968. 10 procent rakt av var det tydligen. Jag drar slutsatsen att momsavsnittet på skattekurserna var kortare på den tiden.

Jag vill med denna historiska utsvävning passa på att skicka en hälsning till min avgående revisor som, trots att han var med på hålkortens och de handskrivna kassaböckernas tid, alltid har varit en typisk framtidsrevisor- och detta långt innan ordet proaktiv dök upp för första gången: Hej och Tack Leif Edling, Edlings revisionsbyrå i Hudiksvall, för ett halvsekels revisorsgärning och ditt engagemang för branschen, kollegor och kunder. Jag önskar dig all lycka med den framtid som affärsrådgivare och hockeybockeyspelare som du ändå fortfarande har framför dig.

Som revisor måste man trots allt ägna sig mycket åt historisk information. Det är ändå själva grunden tänker jag. Att granska sådant som har hänt. Det finns en trygghet i det. Det blev som det blev, rätt eller fel, och sen kan man förhoppningsvis hjälpa det granskande företaget att dra lärdom av misstagen som gjorts och lägga om kurs så att det bli bättre i framtiden. Tror eller hoppas man i alla fall. Det som händer, när man flyttar fokus från från dåtid till framtid, är förstås att man även måste ställa om sig från vetskap till tro. Vi revisorer gillar väl inte det riktigt. Vi ska ju helst inte skriva rapporter om framtida händelser eller sådant som inte har hänt heller – kanske med något undantag som rapporter enligt ISAE 3420 Bestyrkandeuppdrag att rapportera om sammanställning av finansiell proformainformation i ett prospekt.

Men då gäller det att formulera sig ordentligt och säga som det är:

Syftet med finansiell proformainformation i ett prospekt är enbart att illustrera effekten av en betydelsefull händelse eller transaktion på företagets ojusterade finansiella information som om händelsen hade inträffat eller transaktionen hade genomförts vid en tidigare tidpunkt som har valts i illustrativt syfte. Därmed kan vi inte bestyrka att det faktiska utfallet för händelsen eller transaktionen per det aktuella datumet hade blivit som den har presenterats.

Eller som Skalman kanske skulle ha uttryckt det: ”Jag tror ingenting som jag inte vet”  Och man kan absolut inte bestyrka något som man bara tror, det förstår vem som helst.

Det är på ett helt annat sätt att lära sig om saker som händer i framtiden. För man vet inte i förväg vilken framtid som kommer att inträffa. Undrar just hur mycket gemensam energi vi revisorer och konsulter lade ned förra året på att lära oss att räkna enligt de framtida 3:12-reglerna till exempel. Men det kunde man ju inte veta då att just den framtiden inte blev av.

Att sätta sig in i Reepalu-utredningens sinnrikt konstruerade vinsttaksberäkning och hur den slår till med olika redovisningsregelverk hos välfärdsföretagen är ett annat aktuellt exempel på när det blir ansträngande att tänka på sådant som kan komma att hända i framtiden. SLR+7% av avkastningen på operativt kapital beräknat som rörelseresultatet/ EK+ finansiell nettoskuld. Var det så det var? Det är ju inte ett nyckeltal den genomsnittlige revisorn använder dagligen precis. Frågan är om någon ekonom någonsin använt detta i praktiken tidigare? Det ska jag låta vara osagt.

Självklart måste man ändå engagera sig i framtidsfrågor. Hur ska man annars kunna vara med och påverka och utveckla? Den framtidsstudie som FAR gjort visar att oavsett vad vi tycker så måste vi förhålla oss till den digitaliserade och ständigt teknikskiftande omvärlden. Det går fortare än vi kunnat ana.

Det här med teknikutveckling är inget unikt för just vår bransch och i grunden är det positivt att saker och ting kan automatiseras och förenklas. Där är det väl mest bara att hänga med i viss mån. När det däremot gäller normgivning och lagstiftning i övrigt kanske det är mer befogat att vara på sin vakt mot en oönskad utveckling.

”Den som uppfattar framtiden som motvind går åt fel håll” som den tyske skådespelaren Martin Held tydligen sa. Jag vet inte om det ligger något i det egentligen? Det är väl inte vinden som skall bestämma åt vilket håll man ska gå? Inte alltid i alla fall.

Branschkrönika skriven av Sara Deutschmann.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons
Annons

”Att bli auktoriserad har alltid varit ett mål”

26 april, 2019 Balans följer: I höst jagar Fredrik Bäck, redovisningskonsult på BDO i Uppsala, auktorisationen hos FAR.

Eva Lindström har koll på EU-pengarna

23 april, 2019 Sverige betalar årligen 24-44 miljarder kronor till EU. Hur vet vi att pengarna redovisas rätt?

Ökad efterfrågan på auktoriserade redovisningskonsulter

17 april, 2019 Allt fler kreditgivare ställer krav. Saknas revisor i bolaget ska det finnas en auktoriserad redovisningskonsult.

Interna diskussioner på KPMG om vd-posten

12 april, 2019 Arbetet med att utse en ny vd på KPMG fortsätter. Ordförande Björn Hallin kommenterar.

Uppsats om IFRS 3 får pris

11 april, 2019 Jasmina Fredelind och Matilda Hellman: Dessa faktorer påverkar valet av goodwill-metod i europeiska företag.

 Upp