Jag kommer ut från badmintonhallen, andfådd och svettig efter en timmes hårt pass med några kollegor och klienter. Det är mörkt och regnigt. Jag har några meter kvar till bilen, min rygg värker, vaderna är redan stela och jag hinner tänka att detta kanske är konsekvensen av att bli äldre (utöver det allt tunnare håret som man har behövt titta på under otaliga Teams-möten i dålig vinkel och halvdassigt ljus).

Väl framme vid bilen sitter en gul lapp och fladdrar stolt – som för att reta mig. FAN. En parkeringsbot, jag måste ha glömt starta parkeringsappen. SKIT OCKSÅ! Min andra känsla är den av lättnad. Ifall det finns parkeringsvakter som är ute och jobbar en onsdagskväll måste det innebära att pandemin närmar sig slutet. ÄNTLIGEN! Det rimmar väl med tendensen jag sett hos många klienter de senaste veckorna – verksamheterna är i full gång – även restauranger, hotell, retail och vissa researrangörer börjar andas optimism. Det har onekligen varit svårt att vara optimist under 2020 men jag tänker ofta på att vår känsla och inställning i svåra stunder spelar stor roll och få har uttryckt det bättre än Sir Winston Churchill:

A pessimist sees the difficulty in every opportunity while an optimist sees the opportunity in every difficulty.

Och verksamheterna har börjat återgå till någon typ av normalläge och det märks delvis i min egen professionella vardag. Många av de åtgärder som brukar ske under våren blev förskjuta till hösten, men inte inställda och vårens mantra: ”vi ställer inte in – vi ställer om” ekar i mitt huvud. Det handlar i huvudsak om kapitalanskaffningar, förvärv, omstruktureringar och optionsprogram.

Dagen efter fick jag och säkert många andra med mig uppleva riktigheten i John Allen Paulos citat: Uncertainty is the only certainty there is – när Tegnell gick ut och införde nya restriktioner som snabbt skickade tillbaka oss till vårens känsla av mörker och osäkerhet. Den enda trösten är väl att vi nu kan orientera oss lite bättre i mörkret och vi vet vad som krävs, även om det är tufft och vi får väl fortsätta söka tröst hos Churchill (det bör hans landsmän också göra efter de senaste nyheterna om lockdown):

Success is not final, failure is not fatal: it is the courage to continue that counts.

Så vi fortsätter att ta ett steg i taget – för att det är enda sättet att komma igenom denna kris. Vi arbetar aktivt med digitalisering och automation och det är viktigt att säkerställa olika processflöden för att kunna genomföra revisionerna då de har en fundamental roll för marknaderna och samhällena vi lever och verkar i, men det enskilt viktigaste är att sätta människan i centrum – pandemi eller inte.

Jag har tidigare nämnt att jag tror på digitalisering och automation som en del i att frigöra mer tid för att vi i ännu större utsträckning ska kunna vara ett stöd och ett bollplank för våra klienter. Det är det som har varit centralt under 2020 – att finnas där, som ett stöd, bollplank men även för att bara lyssna.

Jag är av den bestämda uppfattningen att utbyte av erfarenheter och kompetens i huvudsak sker människor emellan och inte mellan företag – i en bransch som vår är det interaktionen mellan människor som är central – därför måste vi hitta former som gör att vi inte tappar detta trots det stora tekniksprånget som gjorts under 2020.

Det är viktigt både mellan oss och våra klienter, men även mellan oss i branschen – det är av yttersta vikt att människan sätts i centrum och personligen kan jag tycka att vi måste prata mindre om resurser och debiterbar tid och mer om talanger, personlig utveckling och allas bidrag till ett bättre och mer hållbart samhälle. Det och mycket mer krävs för att vi ska fortsätta vara relevanta som bransch.

Så – glöm inte att starta era parkeringar, hitta en bra vinkel för era Teams-möten och kom ihåg de bevingade orden av Churchill: “Success consists of going from failure to failure without the loss of enthusiasm” så ska vi nog klara av även denna höst och vinter i covid-19:s tecken.

Jag inser att det blev mycket Churchill den här gången, men jag får väl villigt erkänna att nyligen såg ”The Darkest Hour” och blev fascinerad.

 

Läs mer av Sven Cristea

• 
• 
•