Detta är den sista krönikan som jag skriver i Balans. Jag har tillbringat nästan fyrtio år av mitt liv i branschen och nu väntar nya utmaningar. Och det kommer inte att bli inom redovisning eller revision, trots att jag tycker att det är så roligt.

När jag ser tillbaka på dessa år är det några saker som jag reflekterar över. När jag började som revisorsassistent talades det om klienter och inte om kunder. Kanske ligger det något i det som en kollega i bran­schen sa till mig för länge sedan. ”Kunden har alltid rätt – det har inte en klient”. Så jag har fortsatt att säga klient – lite gammaldags men det står jag för.

Redovisningen har verkligen förändrats under dessa år. När jag började i branschen var användning­en av dagböcker med dagboksblad vanliga. Utveck­lingen gick framåt och databehandlad redovisning blev allt vanligare. På den tiden skickades bokföring till bearbetning på datacentraler och från att behöva vänta ett par dagar upp till en vecka på sina ”datalis­tor” till att i dag ha allt i realtid är en fantastisk utveck­ling. Det är till stor nytta för våra företag.

Jag vet att BFN i sitt allmänna råd om bokföring har satt upp den bortersta gränsen för när bokföringen ska ske – men redovisning är färskvara och har sitt bäst före datum. Den är utifrån ett styrinstrument helt passé när den är gammal. Att alltid bokföra den sista dagen är ingen bra lösning. Nej fram för bokföring direkt. I dessa fall är också många av de nya systemen med digitalisering av redovisningen bra verktyg. Sedan måste man kontrollera att de uppfyller bokföringslagens krav, för ingen vill ju av misstag begå ett bokföringsbrott.

När jag började i branschen bestod en årsredovisning för ett icke-noterat bolag av en kortfattad, ordknapp förvaltningsberättelse, en enkel resultaträkning, en balansräkning som började med på tillgångssidan Kassa och bank samt en notapparat som var tämligen kortfattad. Med andra ord fem sidor. Revisionsberät­telsen var kort och koncis.

Vad hände sedan – ja redovisningsutvecklingen på den tiden sköttes av FAR:s redovisningskommitté med sina rekommendationer. (Egentligen var de som stöd för revisorer men användes i praktiken av många fler). Sedan kom EU-direktivet och vi fick en årsredovisningslag. Vilken sensation – en egen lag för årsredovisning. Reglerna kring årsredovisningen för ett aktiebolag fanns tidigare i ABL och den gamla BF.

Redovisningsrådet hade börjat med sina re­kommendationer i början av 90-talet. Den första var koncernredovisning. Sedan ökade takten av rekommendationer i takt med behovet, mot slutet av Redovisningsrådets era kom de i rasande snabb takt och det var mycket att läsa in. BFN hade då som roll att anpassa Rådets rekommendationer till icke-noterade företag. Ett arbete som tog tid eftersom kretsen av användare var mycket stor.

Sedan föddes idén med K-regelverken. Jag var med när dåvarande kanslichefen på BFN berättade om sina tankar under en paus på ett plenummöte i BFN. Det var en spännande idé och nu är den på plats. Det har varit många fantastiska år av utveckling av vad god redovisningssed är och har för mig varit en spännan­de och intressant resa.

Har denna utveckling gett en bättre redovisning? Det är min fasta övertygelse att så är fallet för det sto­ra flertalet. Ju bättre information som lämnas desto mer användbar är en årsredovisning.

Med dessa ord önskar jag er alla en God Jul och ett Gott Nytt Redovisningsår (BFN planerar att skriva om de allmänna råden om fusion, det kommer att bli jättespännande).

Tack för mig och lev väl i den spännande framtiden! Jag lovar att svinga lugnt.

Tidigare krönika av Caisa Drefeldt