Foto: iStock

Sveriges revisorer har nyckeln till framtiden

Debattör

Hans Sinclair är internationell civilekonom och konsult, grundare av Trustbrand.

Skriv ut artikeln
25 oktober, 2016

Varför inte möta framtiden direkt och tidigare än andra? Den frågan ställer sig Hans Sinclair, grundare av Trustbrand, och menar att Sveriges revisorer kan axla en historiskt avgörande granskningsroll av svenska börsbolags hållbarhetsrapportering och bidra till att svenskt näringsliv blir världens mest hållbara och trovärdiga näringsliv.

Den nya så kallade hållbarhetslagen, det vill säga kravet i årsredovisningslagen (ÅRL) på att de största företagen ska hållbarhetsrapportera, skulle kunna bli startskottet för en verkligt kritisk granskning av företagens löften och risker. För detta krävs att revisorerna utvecklar och vässar sitt erbjudande. Inte minst för att kunna granska hur bolagets varumärkeskonstruktion skär in dess hållbarhetsarbete. Relevanta och kritiska frågor att ställa sig är: Pratar svenska börsbolag i dag om det de borde prata om i hållbarhetshänseende? Lyfter de fram sina svåraste och mest komplexa hållbarhetsrisker, inklusive de sociala hållbarhetsriskerna? Analyserar och diskuterar bolagen risker för kränkningar av, och i värsta fall brott mot, mänskliga rättigheter? Hur ser riskerna ut i hela förädlings- och värdekedjan? Hur diskuterar och rapporterar bolagen vidare kring ekonomiska hållbarhetsrisker som risker för korruption? Möter svenska börsbolag i dag ovanstående risker med den tydliga handling tillsammans med den raka och öppna kommunikation som krävs? Det som faktiskt den nya hållbarhetslagen efterfrågar.

Bolagen ska enligt det nya lagkravet i ÅRL inte bara prata möjligheter kopplade till hållbarhetsarbetet, utan också analysera och tydligt lyfta fram sina främsta hållbarhetsrisker. Inte bara de miljömässiga, utan också, enligt ovan, de sociala och ekonomiska hållbarhetsriskerna. Här finns enligt undertecknad väldigt mycket att göra om svenskt näringsliv ska kunna behålla en trovärdig tätposition i den globala hållbarhetsligan. Framtidsorienterade bolag gör sina tuffaste hållbarhetsrisker till möjligheter genom riktad handling och en verkligt öppen och transparant kommunikation. I detta arbete kan revisorn axla en avgörande framtidsroll genom att utveckla en kritisk och kvalificerad granskningskapacitet av bolagets hållbarhetsrapportering.

Svenska börsbolag anses vara duktiga på hållbarhetsarbete, men Trustbrands analys av Stockholmsbörsens topp 30 lista visar på stora glapp mellan ord och handling, inte minst avseende nämnda sociala och ekonomiska hållbarhetsrisker. Revisorn måste här skaffa sig förmågan att navigera och verkligen kunna tränga igenom bolagens hållbarhetsrapportering som över tid allt tjockare och ibland direkt svårgenomtränglig för den som vill granska. Vilken typ av hållbarhetsinformation innehåller rapporterna? Hur är de upplagda och konstruerade? Var i rapporterna kan vi snabbt finna kvalitativ information om bolagets väsentligaste hållbarhetsrisker? På en konkret och praktisk fältnivå?

Bolagens uppförandekoder är rimligen det dokument som revisorn bör utgå från i sin granskning. Levererar bolaget på det som rimligen måste tolkas som viktiga bolags- och hållbarhetslöften till omvärlden? Ett bolagsmärke består ytterst av löften. Genom att granska dessa löften mot leveransen går det uttala sig om bolagets trovärdighet. Här bör revisorn framdeles kunna utreda huruvida hållbarhetsrapporterna är brandwashade, alltså varumärkestvättade. Inte minst medborgare och konsumenter vill i dag få en tydlig och klar kvittens på hållbarhetsrapportens pålitlighet. Här avses både svenska medborgare, viktiga delägare i flertalet börsbolag, samt globala och lokala medborgare som påverkas av svenska bolags verksamhet längst ut i förädlingskedjan, där vanligtvis de största och allvarligaste hållbarhetsriskerna uppstår.

Långsiktigt skulle revisorns arbete till och med kunna bli ett viktigt demokrativerktyg för att granska hur världens gemensamma resurser förvaltas med specifik utgångspunkt i bolagets verksamhet och påverkan.

Alla svenska storbolag har skrivit under på FN:s Global Compact, men få håller vad de lovar. Varumärkestvätt är inte något som försvunnit eller avtagit. Snarare har varumärkestvätten blivit mer komplex och avancerad. Både på en medveten, men inte sällan mindre medveten nivå. Greenwash sker i dag ofta genom extremt starkt och ensidigt fokus på att reducera klimatpåverkan. Det är bra men här missas andra miljörisker och som i slutändan faktiskt hänger ihop med klimatpåverkan. Så kallad landgrabbing (markområden som ofta på juridiskt tveksam grund upplåts för till exempel skogsavverkning och monokulturjordbruk, alternativt olje- eller annan råvaruutvinning) är en sådan miljörisk – som dessutom skär in i korruptionsfrågan.

När det gäller risker för varumärkestvätt bör också bluewashen, den blå nyansen av varumärkestvätt med referens till FN-flaggan, granskas. Över 90 procent av de svenska börsbolagen på 30-topplistan har de facto skrivit under FN:s Global Compact-deklarationen och åtagit sig att leverera på tio principer inom de fyra hållbarhetsfälten; mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och anti-korruption. Samma fyra områden som utgör grundbulten och utgångspunkten för den nya hållbarhetslagen.

Revisorns granskning skulle, med inspiration från den nya hållbarhetslagen, kunna bli en konstruktiv utvecklingsmöjlighet både för bolagen samt de som påverkas av bolagets verksamhet, bolagsintressenterna. Det ligger även i investerares och aktieägarnas intresse att bolagen blir mer trovärdiga i sitt hållbarhetsarbete genom granskad rapportering. En av de främsta hållbarhetsriskerna är nämligen den så kallade ryktesrisken.

I en fortsatt allt mer öppen och digitaliserad värld kommer bolagets intressenter, inte minst representanter för lokalsamhällena längst ut i förädlingskedjan, att bli en maktfaktor. Deras kapacitet att de facto granska bolagets hållbarhetsarbete ökar snabbt. Civilsamhälles-organisationer, även på lokal nivå i utvecklingsländer, blir allt mer kommunikativt skickliga. De må vara fattiga men har i dag tillgång till smartphones och hanterar många gånger sociala kommunikationsverktyg väl så bra som det stora bolaget. Därmed blir de också allt mer effektiva i att ge sin bild av det svenska börsbolaget och hur de uppfattar och bedömer utfallet av bolagets arbete på lokal nivå. Genom globala medier och digitala arenor blir de också allt mer effektiva med att föra ut sin berättelse, från sitt intressentperspektiv, om hur de ser på svenska bolags hållbarhetsarbete. Härigenom skapas en form av omvänd storytelling. Civilsamhällets granskning av svenska bolags hållbarhetsarbete blir sannolikt deras största trovärdighetsutmaning. Här uppstår redan, och än mer i morgon, de största integrerade hållbarhets- och ryktesriskerna för svenska bolag.

För att ta tillvara revisorns konstruktiva gransknings- och utvecklingsroll krävs naturligtvis att revisorn bidrar med mer än att bestyrka att en hållbarhetsrapport finns upprättad för reviderat bolag. Dessvärre kräver lagen bara detta. Men en sådan revisorsinsats är närapå meningslös. Alla intressenter skulle vinna på att lagen gick längre och faktiskt krävde att revisorn granskade bolagets hållbarhetsrapport. Tills den lagskärpningen kommer till stånd får vi lita till att bolagen inser värdet av en mer offensiv granskning av hållbarhetsområdet, och att revisorer har kompetens och framåtanda nog att erbjuda de nya tjänster som bolagen då kan börja efterfråga. Varför inte möta framtiden direkt och tidigare än andra? I ambitionen att göra Sverige till världens mest hållbara och trovärdiga näringsliv.

Revisorn kommer således inte hjälpa våra svenska storbolag genom att vara lam i sin hållbarhetsgranskning. Tvärtom, ju mer ingående och precis revisorn är i sin hållbarhetsgranskning, desto mer kan vi bidra till att svenska börsbolagen verkligen tar täten och blir världsmästare på trovärdig hållbarhetsrapportering. Det går fort i digitaliseringens och ryktesaccelerationens tidevarv. Det bolag som redan i dag gör rätt saker (gediget hållbarhetsarbete), och kommunicerar det rätt (granskad hållbarhetsrapportering), kan snabbt öka sitt förtroendekapital och accelerera sin lönsamhet accelereras även på mycket kort sikt. Här kan revisions- och rådgivningsbranschen spela en historisk roll och på kuppen driva Sverige till en absolut tätposition i världens hållbarhetsliga.

Hans Sinclair. Foto: Pierre Brunell

Hans Sinclair. Foto: Pierre Bremell

Annons
Annons

Myndighetssatsning mot välfärdsbrottslighet

22 oktober, 2019 Myndigheterna arbetar allt närmare varandra för att bekämpa brott mot välfärdssystemen. 

FAR:s disciplinnämnd får färre anmälningar

22 oktober, 2019 Antalet anmälningar till FAR:s disciplinnämnd har minskat betydligt, visar en sammanställning.

Stor potential i digital ekonomisk rapportering

18 oktober, 2019 Digital rapportering får ett genombrott i år, spår Björn Rydberg, EY, samt XBRL Sweden.

SBO-rapportering gynnar revision av europeiska banker

17 oktober, 2019 SBO-rapportering leder till öppnare och mer meningsfulla revisioner i europeiska banker.

Deskjockeys har Norden som spelplan

14 oktober, 2019 Deskjockeys från Sverige öppnar kontor i Helsingfors med målet att bli nordiska digitala specialister.

 Upp