Samma sekretessregler bör gälla för alla FAR-medlemmar

Debattör

Urban Engerstedt tidigare chefsjurist hos FAR. Numera verksam som senior rådgivare åt revisorer och revisionsföretag.

Skriv ut artikeln
3 september, 2013

De arbetar med samma kunder, men har olika grad av tystnadsplikt. Urban Engerstedt, tidigare chefsjurist hos FAR, efterlyser en diskussion med FAR:s etikgrupp om att olika sekretessregler gäller för revisorer och andra medlemmar.

Revisorers tystnadsplikt regleras i lagen, medan redovisningskonsulter och andra rådgivare vägleds av branschens etiska regler. Detta innebär för närvarande att redovisningskonsulter och andra rådgivare har en mer långtgående tystnadsplikt än revisorer.

Enligt en uppdaterad version av FAR:s etikregler har redovisningskonsulter och rådgivare inte någon skyldighet att yttra sig vid polisförhör. De bör i stället hänvisa till sin tystnadsplikt enligt avtal, så länge inte uppdragsgivaren har gett sitt tillstånd eller om vittnesförhör under ed har begärts av åklagare. Detta kan ses mot bakgrund av att bland annat Reko och FAR:s allmänna villkor för redovisningstjänster och rådgivningstjänster föreskriver sekretess. Så till vida är det logiskt, men kan enligt min uppfattning riskera att leda till olämpliga kon¬sekvenser, eftersom tystnadsplikten för revisorer inte är lika långtgående.

Enligt aktiebolagslagen (ABL) får revisorn inte lämna upplysningar om det kan vara till skada för bolaget. Tystnadsplikt för revisorer föreskrivs också i revisorslagen. Tystnadsplikten genombryts dock i vissa fall, exempelvis vid polisförhör. I ABL stadgas att revisorn är skyldig att på begäran lämna upplysningar om ett bolags angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål. Så har det dock inte alltid varit.

Fram till mitten av 1980-talet var rättsläget sådant att revisorn endast var skyldig att vittna i domstol vid huvudförhandling i brottmål samt under vissa omständigheter underkasta sig vittnesförhör redan under förundersökningen. Någon rättslig skyldighet för revisor att lämna uppgifter vid polisförhör föreskrevs inte. På förslag av Kommissionen mot ekonomisk brottslighet infördes i mitten av 1980-talet bestämmelserna om revisorns uppgiftsskyldighet gentemot polis och åklagare. Kommissionen, och också regering och riksdag, ansåg att samhällets intresse av att kunna ingripa mot brott bör vara överordnat de intressen som reglerna om revisorns tystnadsplikt avser att skydda.

Sedan mitten av 1980-talet har revisorns tystnadsplikt genombrutits ytterligare. Således har revisorer i aktiebolag sedan
1 januari 1999 en skyldighet att under vissa omständigheter anmäla brottsmisstankar till åklagare.  Parallellt med denna uppluckring av revisorns tystnadsplikt har branschen genomgått stora förändringar. Det har bland annat vuxit fram nya medlemskategorier i FAR, nämligen redovisningskonsulter samt skatte- och affärsrådgivare. Till skillnad från kvalificerade revisorer får dessa yrkesutövare inte sin behörighet genom lagstiftning och de står inte heller under statlig tillsyn.

De problem som jag ser i sammanhanget är av både principiell och praktisk betydelse. Rent principiellt kan man ställa sig frågan om det från brottsbekämpningssynpunkt är lämpligt att redovisningskonsulter och andra rådgivare har en längre gående tystnadsplikt än revisorer? Sitter inte de båda förstnämnda kategorierna också inne med upplysningar om kundföretag som kan vara av väsentlig betydelse vid brottsutredningar? Säkert förhåller det sig så, men några legala krav på att revisionspliktiga företag förutom revisorer också måste anlita redovisningskonsulter och andra rådgivare finns inte. Följaktligen finns det heller inte några lagbestämmelser om tystnadsplikt eller upplysningsplikt för redovisningskonsulter eller andra rådgivare. Polis och åklagare har visserligen möjligheter att under en förundersökning få tillgång till uppgifter genom att själva använda tvångsmedel i form av beslag eller husrannsakan eller att hos domstol med stöd av bestämmelser i rättegångsbalken begära att vittnesförhör hålls respektive att en handling eller ett föremål tillhandahålls under förundersökningen. Det hot som ligger i att dessa institut kan tillgripas torde, bortsett från att polis och åklagare i många fall ändå får uppgifter på frivillig väg, förklara varför de sällan behöver användas.

Hindren mot att redovisningskonsulter och andra rådgivare, särskilt de som är medlemmar i FAR, skulle ha en upplysningsplikt gentemot polis och åklagare har sin grund i de uppdragsavtal som dessa professionsutövare ingår med sina uppdragsgivare och för vilka FAR:s allmänna villkor gäller samt risken för att brott mot tystnadsplikten skulle kunna medföra skadeståndsrättsligt ansvar.  Sekretessen är dock inte total. Enligt de allmänna villkoren har parterna nämligen rätt och ibland skyldighet att yppa konfidentiell information om det följer av författning, professionell skyldighet eller myndighetsbeslut. Enligt min mening skulle man därför kunna argumentera för att det borde föreligga en professionell skyldighet för redovisningskonsulter och skatterådgivare att lämna upplysningar om kundbolagets angelägenheter vid förundersökning i brottmål. Jag är inte heller helt övertygad om att den redovisningskonsult eller skatterådgivare som yppar konfidentiell information i ett sådant sammanhang också skulle ådra sig ett skadeståndsrättsligt ansvar.

Det praktiska problemet i sammanhanget har att göra med informationsutbytet mellan revisorer samt redovisningskonsulter och rådgivare i så kallade kombiuppdrag, det vill säga sådana uppdrag där ett och samma revisionsföretag förutom revision även tillhandahåller redovisningstjänster och skatterådgivning åt ett och samma kundföretag. Finns det inte en risk för att redovisningskonsulten och skatterådgivaren håller inne med information till revisorn inför risken att denna senare skulle kunna tvingas lämna informationen till polis och åklagare? Jag har ingen lösning på problemet (för lösningen kan väl knappast vara att avskaffa revisorns upplysningsplikt eller att införa motsvarande skyldighet för redovisningskonsulter och skatterådgivare med flera?!). Jag anser emellertid att det skulle vara till fördel för alla inblandade parter inklusive kundföretaget om revisorer samt redovisningskonsulter och andra rådgivare åt ett företag vore likställda i sekretessavseende. Det skulle vara intressant att få ta del av hur FAR:s policygrupp för etik analyserat frågan och hur man resonerat kring den.

 

 

Annons
Far Online
Annons

5 frågor och svar om Reko kopplat till lön

28 maj, 2020 Är det bara auktoriserade lönekonsulter som ska följa Reko? Och hur är det med tystnadsplikten?

”Det går faktiskt att påverka systemet”

27 maj, 2020 Helene Agélii, NRF: Internationell standardsättning är en tungrodd process. Men den går att påverka.

ISA är en global produkt medan IFRS är en europeisk

27 maj, 2020 Det finns både likheter och skillnader i hur redovisningsstandarder respektive revisionsstandarder kommer till.

Bokföringsnämnden – ingen vanlig myndighet

27 maj, 2020 Hur styrs Bokföringsnämnden? Balans intervjuar Bokföringsnämndens kanslichef Stefan Pärlhem.

Vem styr över reglerna?

26 maj, 2020 En resa genom maskineriet som tröskar fram lagarna och reglerna för revisions- och rådgivningsbranschen.

WeAudit – framtidens revisionsbyrå tar för sig

20 maj, 2020 Med kärnvärden som modiga, i framkant och innovativa strävar WeAudit efter att revolutionera branschen.

 Upp