Publishing priset badge
Hitta artiklar

Sök efter artiklar i din yrkesroll

Lönekonsult

Redovisningskonsult

Revisor

Skatterådgivare

Annons
Post banner
Sedan 2019 har andelen kvalificerade revisorer under 40 år ökat från 28 till 34 procent.
Foto: Getty Images
Debatt

2021.03.19

Replik: ”Det lindrar symptomen, men botar inte sjukdomen”

För att stärka oberoendet och förbättra kvaliteten räcker det inte enbart med att se över hur den kommunala revisionen finansieras. Problemet är långt mer komplext och kräver en översyn av hela granskningsprocessen.

I en som publicerades på Balans den 17 mars lyfter Torbjörn Tagesson upp behovet av att reformera ersättningssystemet till de kommunala revisorerna och då framför allt den finansiella revisonen.

Argumenten som lyfts i artikeln är bland andra att stärka oberoendet och skapa incitament att kvalitetssäkra redovisningen. Torbjörn Tagesson har rätt i det att det finns ett behov av att reformera systemet, inte minst för att stärka oberoendet, men jag vill hävda att frågan är mer komplex och att en reformering av den kommunala revisionen inte bör begränsas till hur revisonen finansieras. För som bekant är botar man inte sjukdomen genom att behandla symptomen.

För att stärka oberoendet och förbättra kvaliteten räcker det nämligen inte enbart med att se över hur den finansiella revisionen finansieras eller för den delen hur prioriteringar görs mellan den finansiella revisionen och verksamhetsrevisionen.

För det första är det svårt att avgöra vilken av dessa revisioner som är viktigast då båda fyller en central funktion i arbetet med att säkerställa ansvarsutkrävandet i en kommun. För det andra är inte finansieringen det största problemet, utan det största problemet är i dag att de som granskas också styr själva granskningsprocessen.

Det är de styrande politikerna som ytterst är ansvariga för hur verksamheten bedrivs i en kommun, som enligt dagens system också styr över såväl finansieringen av själva granskningen som hur resultaten från de granskningar som revisorerna lämnar ifrån sig tas emot och hanteras av fullmäktige. Att flytta finansieringsansvaret för den finansiella revisionen till kommunstyrelsen, vilken i likhet med fullmäktige består av politiker, torde därför inte nämnvärt bidra till att stärka oberoendet och kvaliteten i den kommunala revisionen.

I en studie av kommunal revision som författaren till den här debattartikeln gjort (Thomasson*) uttryckte de kommunala revisorerna att de hade en bra dialog med fullmäktiges presidium avseende budgeten och att de under de senaste åren upplevde att de i en högre grad än tidigare fick gehör för de äskande de gjorde.

Även om de upplevde att det var svårt att få budgeten att räcka till de granskningar de ville göra och att de behövde göra prioriteringar vad det gällde såväl den finansiella revisionen som verksamhetsrevisionen, upplevde de att utvecklingen gick åt rätt håll.

Ett större problem var i stället, åtminstone enligt revisorerna själva, hur fullmäktige, på vars uppdrag de genomför revisionen, tog emot och visade intresse för de rapporter revisonen lämnade ifrån sig. Dessa rapporter togs enligt revisorerna emot med ett i högsta grad varierande intresse.

Ett ännu större problem upplevdes det vara när revisorerna i sin rapport anmärkte på en verksamhet eller rekommenderade fullmäktige att inte bevilja ansvarsfrihet för en nämnd. I dessa fall ledde rapporten ofta till livliga diskussioner, konflikter och ytterst sällan till att fullmäktige följde revisorernas rekommendation.

För att stärka oberoende och kvalitet i den kommunala revisionen räcker det därför inte med att se över vissa valda delar av granskningsprocessen. För så länge de granskade även kontrollerar granskningsprocessen och ytterst är de som beviljar ansvarsfrihet, är inte revisionen oberoende och möjligheten till ansvarsutkrävande kommer fortsatt att vara begränsad.

Utöver det finns det med nuvarande system en tydlig risk för vänskapskorruption. Detta då det är vanligt att politiker som är ledamöter i fullmäktige även själva sitter i den nämnd som är föremål för granskningen eller har en kollega inom politiken och därmed såväl känner som riskerar att stå i beroendeförhållande till den som är föremål för granskningen.

För att stärka oberoendet och därmed säkerställa såväl ansvarsutkrävande som legitimitet för den kommunala revisionen krävs det att de som granskas inte kan påverka någon del av processen. Vad som behövs är därför att se över möjligheten att låta en oberoende instans ansvara för såväl allokeringen av resurser som mottagandet av revisionsrapporterna.

Efter Enrons kollaps 2001 och uppdagandet av att såväl företagsledning som revisorer varit en del av problemet, var en av de föreslagna åtgärderna just den att en oberoende instans skulle vara mottagare av revisionsrapporterna. Möjligheterna att göra något liknande kopplat till den kommunala revisionen borde därför utredas.

Att enbart fokusera på hur revisionen finansieras löser inte problemet. I bästa fall botar det symptomen och ger en tillfällig lindring, men om patienten ändå dör har vi inte åstadkommit något.

* Thomasson, A. (2018). Politicization of the audit process: The case of politically affiliated auditors in Swedish Local Governments, Financial Accountability & Management, 34 (4): 1-12

Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.

!

Delta i debatten!

Ring 08 506 112 49 eller skicka ett mejl till .

Annons

utgiven av

Ansvarig utgivare