Personerna som är involverade är människor, som du och jag. Alla ska bemötas med respekt även om deras handlingar inte är acceptabla.

Det var en gång en lastbilschaufför, Kalle, som hade sitt eget lilla åkeri. Han bodde i en medelstor svensk stad och var i det stora hela nöjd med livet. Affärerna gick fint, han hade två pålitliga kunder som återkom löpande och som var nöjda med hans leveranser. Det var framförallt tjänster för ett stort företag men även en del för kommunen. När man i det stora bolaget började misstänka att en av cheferna, Bengt (eller ”Bengan” som alla hans vänner kallade honom) hade många osunda kopplingar till underleverantörer beslutade man sig för att genomföra en utredning.

Bengt hade en liten gård dit Kalle vid några tillfällen levererat ett antal lass med grus. Detta är i sig inte fel men då Kalle ”glömde” att fakturera Bengt blev gruset något helt annat. I samtal med Kalle sa han att han förväntades bjuda sin beställare Bengt på detta ”som en bonus”. Om han skulle säga nej så skulle han inte få mer uppdrag för det stora bolaget.

Bengt blev avskedad och även polisanmäld. Kalles åkeri blev därefter en svartlistad leverantör hos det stora bolaget och han fick dessutom inte några uppdrag från kommunen då han var misstänkt för mutbrott. Resultatet för Kalle blev att han fick lägga ner sin verksamhet och sälja sitt hus. Bengt däremot fick snart ett nytt jobb i ett annat stort bolag då han ansågs vara en duktig och lönsam chef.

Denna historia är i sin helhet en saga men varje del är var för sig hämtad från verkligheten. Småföretagare kan ibland känna sig tvingade att ge beställaren någon form av förmån och det kan vara ett livsavgörande vägval om man ska spela med eller tacka nej. Båda valen resulterar i konsekvenser men att tacka nej gör dig fri och är mer lönsamt på längre sikt.

Bedrägeri och korruption bygger oftast på att vi som människor blir tilltalade av att bli bjudna på något extra. Eftersom man i korruptionsförhållanden har två parter som anser sig tjäna på affären är det i regel mycket tyst och ingen har intresse av att berätta hur det ligger till. I bedrägeriförhållanden är det en part som blir bedragen och därmed mer villig att säga ifrån.

I många fall är givande av muta mycket beräknande och syftar till att beställaren ska bli så lockad av förmånen att givaren belönas på annat sätt. Givaren har därmed skaffat sig en hållhake på mottagaren som kan betala sig många år framöver. Däremot pratar man inte så ofta om det omvända, att mottagaren begär eller förväntar sig att få en förmån, men som talesättet lyder ”it takes two to tango”. Vi ser exempel på det i ett antal fall där offentliga och privata uppdragsgivare förväntar sig att bli bjudna på överdådig representation eller få material och tjänster utan att betala. Uttrycket ”krävande beställare” har ibland en annan innebörd än att beställaren är krävande ur kvalitetssynpunkt. Den sunda konkurrensen sätts ur spel och i slutändan är det andra som får betala för beställarnas förmåner.

Naturligtvis ska vi förebygga genom regelverk, utbildning och kontroll (tyvärr). För inte är vi så naiva att vi tror att de som begår mutbrott eller bedrägeri är okunniga om vad som gäller utan man är villig att bryta mot lagar och regler för det är något annat som lockar – oftast har det med pengar att göra. Vår uppfattning är att bedrägeri och korruption är så pass vanligt att de flesta av oss kan se varningssignalerna, om vi vill och tror att det förekommer (som vi skrev om i , att bedrägeri och korruption finns överallt men de flesta av oss, inklusive externa revisorer, upptäcker det inte).

Utmaningen som vi har i samhället i dag är att upptäckten av bedrägeri och korruption ses som något negativt. Med andra ord, vi vet att det existerar men det är bäst för alla parter om vi inte upptäcker det. Vi kanske väljer att inte vända på stenarna för att vi inte vill bli bedömda negativt och ses som dem som letar fel hos andra.

Men, världen blir en mycket tråkigare plats om man inte har en hälsosam och nyfiken inställning. Klart enklast är att tolka signalerna på ett positivt och förlåtande sätt och därmed slippa ta tag i det obekväma, men då gräver man sig allt längre ner i den osunda kulturens grop och det tar lång tid att klättra upp igen. Genom att uppmana alla i och i närheten av organisationen att vara medvetna och uppmärksamma, samt att säga ifrån om man upptäcker varningssignaler kommer man långt. Kan man dessutom uppmana kollegor att påminna varandra om var gränserna går så kan man förhoppningsvis väcka den som är på väg att begå både bedrägeri och mutbrott.

De organisationer vi ser som lyckas bäst med att bekämpa bedrägeri och korruption arbetar intensivt och passionerat med att både upptäcka och hantera misstankar. När de identifierar varningssignaler hanterar man dem på ett moget, humant och förnuftigt sätt (utan panik och annat krångel). Det är även bolag som är villiga att samarbeta med konkurrenter, kunder och leverantörer i de fall man upptäcker ”gemensamma problem”. Man ser naturligtvis nyttan med en etisk och sund intern kultur men i slutändan är det även mycket lönsamt att minska bedrägerierna och korruptionen i organisationen.

Det är lätt att man i media dömer hela organisationen för att ha agerat korrupt när det i själva verket kan vara så att det är individer som gett och tagit emot förmåner. Bolagen i sig är oftast inte medvetna om de faktiska händelserna vilket gör det än mer viktigt att orka leta efter varningssignaler som tyder på bedrägeri eller korruption.

När misstanke om bedrägeri och/eller korruption uppstår då måste man agera genom att utreda ärendet. Det primära syftet är att fria oskyldiga från misstanke – glöm aldrig det. Känsliga ärenden som dessa ska hanteras varsamt, strukturerat och professionellt. En illa hanterad utredning kan skapa rykten i organisationen som aldrig kan återkallas och utpekade personer blir dömda utan rättegång. På så sätt kan man förstöra livet för dem vilket inte är meningen.

Personer som begår bedrägeri och mutbrott i företagsvärlden i Sverige (och i många andra länder) är till största delen inte professionellt kriminella. Det är vanliga kollegor som gått över gränsen av någon anledning. Man får självklart stå för sina handlingar och ta dess konsekvenser, men när personens värld rasar samman vid avsked och polisanmälan är det oerhört viktigt att personen hanterats korrekt och medmänskligt från bolagets sida.

Läs även:

 

Tidigare debatt i ämnet

•