Foto: iStock

Håll bestämmelser om kvalitetssäkring av hållbarhetsrapporten till direktivet

Debattör

Sofia Bildsten–Hagberg är senior redovisningsspecialist på Svenskt Näringsliv.

 

Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.

Skriv ut artikeln
1 december, 2017

Hållbarhetsrapporterande företag har ett behov av att förstå revisorns roll i förhållande till den information som ska lämnas. Det skriver Sofia Bildsten–Hagberg från Svenskt Näringsliv.

Många svenska företag omfattas från och med i år av ett lagstadgat krav på att upprätta hållbarhetsrapport, antingen som en del av förvaltningsberättelsen i årsredovisningen eller som en separat upprättad rapport. Hållbarhetsrapporten inkluderas inte av samma revisorsgranskning som i princip gäller för övrig information i årsredovisningen. Enligt den nya lagstiftningen ska dock revisorn kontrollera att hållbarhetsrapporten har upprättats. Innebörden av denna kontroll ska avgöras inom ramen för självregleringen och utvecklandet av god revisionssed. Med anledning av detta remitterade FAR nyligen ett förslag till rekommendation om revisorns yttrande om hållbarhetsrapporten.

Hur kontrollen ska gå till kan vid en första anblick uppfattas som en fråga av mindre betydelse. För många företag innebär dock kravet på hållbarhetsrapportering en stor omställning. Den nya lagstiftningen uppfattas som vag och ställer företagen inför en rad svåra frågor. Många medlemsföretag och branschorganisationer har vänt sig till Svenskt Näringsliv för att diskutera lagstiftningen och få vägledning. Inte sällan rör frågorna revisorns granskning av hållbarhetsrapporten. Rapporterande företag har ett behov av att förstå revisorns roll i förhållande till den information som ska lämnas.

Det finns därmed mycket att vinna på att rekommendationen blir stringent och tydlig i fråga om tillämpningsområdet och vad revisorns granskningsinsats består av. Det bör till exempel framgå att rekommendationen gäller revisorns yttrande avseende den lagstadgade hållbarhetsrapporten. Granskningsinsatsen bör vara densamma oavsett om hållbarhetsrapporten upprättas separat eller som en del av årsredovisningen. Det är dock inte lämpligt att i rekommendationen göra uttalanden om vad som utgör svensk praxis för hållbarhetsrapportens upprättande och innehåll. Det finns inte heller någon anledning att adressera frivilliga ramverk.

Av förarbetena till lagstiftningen framgår att bestämmelserna om kvalitetssäkring av hållbarhetsrapporten inte bör gå längre än vad direktivet kräver. En viktig orsak till detta är de kostnader som detta innebär för företagen. Mot bakgrund av att bestämmelserna om hållbarhetsrapportering i Sverige utökats till att omfatta en stor krets av företag blir detta särskilt angeläget. Lagstiftarens intentioner bör tolkas som att de även omfattar den självreglering som utfärdas till följd av lagstiftningen. Lagstiftaren avstod exempelvis från att kräva att hållbarhetsrapporter som upprättas separat ska undertecknas med hänsyn till de rapporteringsskyldigas administrativa börda.

Trots det innehåller förslaget till rekommendation en bestämmelse om att revisorn i det fall hållbarhetsrapporten inte är undertecknad ska inhämta ett uttalande från styrelsen som åtminstone ska undertecknas av ordföranden. Det kan knappast ha varit lagstiftarens avsikt att de administrativa pålagorna skulle införas indirekt via revisionskravet. Motivet för uttalandet är också oklart. Eftersom revisorns granskningsansvar är begränsat till att enbart kontrollera att hållbarhetsrapporten innehåller de upplysningar som krävs av lagen saknas behov av att reglera ansvarsförhållandena mellan styrelsen och revisorn.

Rekommendationen bör slutligen inte ge utrymme för en bedömning som innebär att en hållbarhetsrapport ”i allt väsentligt” har upprättats. Mot hänsyn till hur lagkraven på rapportens innehåll och revisorns kontroll är formulerade samt den begränsade granskningsinsats det är fråga om kan det knappast finnas grund för att göra en bedömning av väsentlighet på sätt som ett sådant yttrande förutsätter. Det är inte heller klart varför det i fråga om hållbarhetsrapporten finns behov av att informera om att det finns oväsentliga avvikelser som inte preciseras närmare.

Sofia Bildstein-Hagberg. Foto: Svenskt Näringsliv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Avkastningsstiftelsers tillämpning av K2 – så funkar det

11 december, 2017 Har du koll på avkastningsstiftelsers tillämpning av K2? Redovisningsexperten Kerstin Fagerberg rätar ut dina frågetecken.

När de egna vingarna bär

10 december, 2017 Pia Abramsson om att starta eget: Som att kasta sig ut från flygplan utan fallskärm.

Första kvinnan på toppen

8 december, 2017 Malin Nilsson började som revisorsassistent på BDO. Nu är hon byråns första kvinnliga vd.

Vad händer när robotar tar över skatterådgivarnas jobb?

7 december, 2017 För skatterådgivare brukar de första åren på byråer lägga en bra grund för fortsatta karriären.

Gräddfil i systemet för rika skattefuskare

6 december, 2017 Förmögna skattefuskare har gräddfil i rättssystemet. Det menar skatteexperterna Torsten Fensby och Leif Rosenfeld.

Karriärtipset: ”Säg ja så ofta du kan”

5 december, 2017 Tackar du nej för mycket slutar du få frågan. Det säger auktoriserade redovisningskonsulten Josefine Borisson.

 Upp