Foto: iStock

Ideella föreningar – en fallgrop för revisorer?  

Debattör

Stefan Engström är auktoriserad revisor på Auditor Revisionsbyrå AB, Tyresö.

Skriv ut artikeln
2 februari, 2017

Efter att ha granskat styrelsearbetet i ett antal ideella föreningar har Stefan Engström förvånats över bristande styrelsearbete och undermålig revision. Ledamöter och revisorer verkar vara omedvetna om det rättsliga ansvar som följer av uppdraget. Den så kallade Decemberöverenskommelsen mellan regeringen de borgerliga riksdagspartierna, tas i artikeln upp som ett exempel på den bristande respekt för föreningsstadgar som kan iakttas i många organisationer. Detta är fullängdsversionen av den artikel som publicerades i Balans nr 2/2017.

Under senaste året har jag anlitats för att granska styrelsearbetet som utförts i ett antal ideella föreningar där samtliga haft en omfattande verksamhet med förhållandevis stora penningtransaktioner. Gemensamt för föreningarna är att de mottagit olika slag av bidrag och även haft ideellt arbetande medlemmar som varit djupt engagerade i verksamheten men att de har uppfattat att styrelsearbetet brustit och att ledamöterna inte har verkat för att uppfylla föreningens stadgeenliga ändamål.

Då det inte finns någon lagstiftning i Sverige om ideella föreningar är det i stället rättspraxis och god föreningssed som reglerar dessa och deras verksamhet. Därmed finns långtgående förpliktelser för styrelsen att verka för det ändamål som finns fastställda i föreningens stadgar och som utgör det kärnvärde som föregått föreningens bildande.

Vid mina genomgångar har jag förvånats och blivit bekymrad över vilka friheter som vissa styrelsemedlemmar tar sig, förmodligen helt omedvetna om det rättsliga ansvar som följer av att vara förtroendevald i en styrelse. Det kan föra för långt att inom ramen för denna artikel fördjupa sig i varför det kan förhålla sig på detta sätt i de ideella föreningar som jag granskat.

Men min spontana uppfattning är att en del personer verkar se styrelsearbetet som ett hedersuppdrag där jullunchen är en av höjdpunkterna medan andra ser det som ett uppdrag där man kan utöva makt över andra som något slag av kompensation för de oförrätter man själv blivit utsatt för i sitt liv. I en del fall har styrelsen bestått av en person som visat sig kunna mer än de övriga och därför fått igenom sina förslag utan att de ifrågasatts. Det gemensamma intrycket är att styrelsearbetet, om det över huvud taget förekommit något seriöst sådant, har haft omfattande brister.

Inte mindre bekymrad har jag blivit när jag tagit del av de valda revisorernas arbete i de fall man utsett revisorer att granska verksamheten och styrelsens arbete. I några fall har de valda revisorerna varit redovisningskonsulter och åtminstone en av dem har varit auktoriserad redovisningskonsult. Även om redovisningskunskaperna i de fallen säkerligen varit goda har frånvaron av kunskaper om syftet med en ideell förening varit påtaglig samt vikten av att granska styrelsens arbete och verksamhetens utfall. I en del föreningar verkar inte de valda revisorerna ens ha haft de mest elementära kunskaperna i redovisning och associationsrätt.

En ideell förening blir en juridisk person när medlemmarna antagit stadgar och valt en styrelse. Syftet kan vara att främja medlemmarnas ideella intresse som är fallet med exempelvis religiösa sammanslutningar, idrottsföreningar och politiska partier. Verksamheten kan också vara att främja medlemmarnas ekonomiska intresse genom att bilda en fackförening. Den ideella föreningen får däremot inte främja medlemmarnas ekonomiska intresse genom ekonomisk verksamhet eftersom det då blir frågan om en ekonomisk förening.

På detta sätt skiljer sig syftet med en ideell förening från syftet med ett aktiebolag som är, såvida inte annat angivits i bolagsordningen, att verksamheten ska ge vinst till fördelning mellan aktieägarna (ABL 3 kap. 3 §). Annorlunda uttryckt ska organisationen vara uppbyggd så att den ideella föreningen, givet sina resurser, presterar så mycket ideell verksamhet som möjligt medan aktiebolaget i stället ska prestera så mycket vinst som möjligt. Detta gör att revisionen av en ideell förening har en annan utgångspunkt än vad som är fallet vid revision av ett vinstdrivande aktiebolag.

Denna skillnad gör också att en ideell förening måste formulera både kort- och långsiktiga mål med sin verksamhet som i sin tur måste vara relevanta i förhållande till föreningens stadgar och de resurser som finns. Ett exempel kan vara att en fotbollsförening strävar efter att vid säsongens slut komma på den övre delen av tabellen för att nästa år kvalificera sig till spel i en högre division. För ett politiskt parti kan målsättningen vara att vid nästa val komma in i riksdagen, öka antalet riksdagsmandat eller vara med och bilda regering.

Målsättningen med den ideella verksamheten varierar alltså med karaktären av förening. Däremot finns det några gemensamma förutsättningar som alltid måste vara uppfyllda, men jag funnit  ofta saknas, exempelvis:

  • En i föreningens stadgar klart uttalad beskrivning och precisering av föreningens syfte och verksamhetsändamål och hur föreningens firma tecknas
  • En kompetent styrelse som är införstådd med vad styrelsearbetet innebär och som kan utföra ett kvalificerat ledarskap i föreningen som vid behov utser en kvalificerad person att representera organisationen utåt
  • Att en ”verksamhetsbudget” upprättas där en årlig såväl som flerårig målsättning med verksamheten klart beskrivs förankrat i föreningens stadgar och dess resurser som ekonomi, kompetens och personell kapacitet i övrigt för att kunna nå målet
  • En vid årets slut genomgång görs av det verksamhetsmässiga utfallet med en jämförelse med de uppställda målen i ”verksamhetsbudgeten” och en specifikation över avvikelser med en redogörelse för varför eventuella avvikelser förekommer
  • En genomtänkt befattningsbeskrivning och en delegationsordning som klargör olika personers befogenheter i föreningens arbete
  • En inventering av möjliga problem som kan uppstå i verksamheten som inte är förutsägbara och en beredskapsplan för att möta sådana problem för att minimera eventuella skadeverkningar

En av de mest omskrivna överenskommelser som slutits i Sverige under de senaste åren skedde mellan sex ideella föreningar i form av riksdagspartier. Denna kom att kallas för Decemberöverenskommelsen och ingicks den 27 december 2014. Innebörden av överenskommelsen var att stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande i svensk politik. Detta skulle ske genom att de sex partierna kom överens om att den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer skulle släppas fram och att en minoritetsregering skulle kunna få igenom sin budget utan att några utbrytningar ur denna var möjliga.

Decemberöverenskommelsen upphävdes den 9 oktober 2015 genom ett beslut på Kristdemokraternas riksting. Emellertid är det uppenbart att andan i överenskommelsen sedan dess ändå har överlevt det formella upphävandet eftersom de borgerliga partierna avstått från att ta fram ett gemensamt budgetförslag att rösta på och som i så fall med största sannolikhet skulle ha medfört ett regeringsskifte.

Trots att överenskommelsen medförde en politisk vandring som kom att sträcka sig långt bortom respektive partis utmarker, har det skrivits förvånansvärt lite om överenskommelsens giltighet. Kan det vara så att överenskommelsen inte ens var giltig för de avtalsslutande partierna och i det fall den var giltig, var det då möjligt för ett enskilt parti att frånträda den?

Till en början är det intressant att ta del av de olika partiernas verksamhetsändamål enligt deras respektive stadgar vid tidpunkten för Decemberöverenskommelsen. Jag uppehåller mig här till de fyra partier som ingår i Alliansen och som hittills missgynnats av överenskommelsen, för att om möjligt kunna se om denna stred mot verksamhetsändamålen. Dessa var i de olika allianspartierna under december 2014 följande:

Moderaterna

Moderata Samlingspartiets strävan är att vinna människor för den samhällssyn som partiet företräder.

Moderata Samlingspartiets uppgift är därför att målmedvetet bilda opinion för och utveckla moderata idéer, att vinna väljare till partiet och att i praktisk politik förverkliga idéer i enlighet med partiets samhällssyn.

Folkpartiet liberalerna

Folkpartiet liberalernas uppgift är att samla personer med liberal samhällsåskådning till gemensamt arbete och uppträdande, att genom upplysning väcka intresse för samhällsfrågor, att främja en demokratisk utveckling samt att verka för val av personer med liberal åskådning till politiska förtroendeuppdrag.

Centerpartiet

Centerpartiet är en folkrörelse som inom sin organisation samlar och engagerar människor som tillsammans vill arbeta för en politisk utveckling i enlighet med de riktlinjer och grundsatser som anges i partiets program.

Kristdemokraterna

Kristdemokratiska Partiet (Kristdemokraterna) är ett politiskt parti som, tillsammans med sina associerade förbund, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU), Kristdemokratiska Kvinnoförbundet samt Kristdemokraterna Seniorförbundet, arbetar för ett demokratiskt samhälle byggt på kristen etik och människosyn.

Med en så oprecis formulering i Kristdemokraternas stadgar är det svårt att kunna peka ut enskildheter i överenskommelsen som stred mot stadgarna. Att arbeta för ett demokratiskt samhälle byggt på kristen etik och människosyn kan säkert göras utan att sitta i regeringsställning. Annat är det för Centerpartiet som hänvisar till partiprogrammet. I detta klargörs en strävan att det ska löna sig att arbeta, utbilda sig och arbeta hårdare och att skatteskalan därför måste göras mindre brant. Inte minst har det framgått av Annie Lööfs retorik att regeringen Löfven för en skattepolitik som avviker från Centerpartiets partiprogram. Slutsatsen kan därför dras att Decemberöverenskommelsen stred mot partiets stadgar.

Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) har valt ett för mig diffust syfte med verksamheten. ”Att verka för val av personer med liberal åskådning till politiska förtroendeuppdrag” kan tolkas på olika sätt men Decemberöverenskommelsen har otvivelaktigt verkat för val av statsråd med en icke-liberal åskådning. Det medför alltså att Decemberöverenskommelsen även stred mot Folkpartiet Liberalernas stadgar. Men ett ännu klarare exempel på att överenskommelsen strider mot ett partis stadgar kan ses hos Moderaterna. Decemberöverenskommelsen kan aldrig vara förenlig med ”att i praktisk politik förverkliga idéer i enlighet med partiets samhällssyn”.

Det visar sig alltså med full tydlighet att Decemberöverenskommelsen stod i strid med verksamhetsändamålen i åtminstone tre av de fyra allianspartierna. Därmed uppstår frågan vilket mandat som partiledarna och de olika partistyrelserna hade när Decemberöverenskommelsen ingicks.

Först måste utrönas hur en förenings firma ska tecknas. Högsta domstolen uttalade i en dom (NJA 1987 s. 394) bland annat att en förenings stadgar skall innehålla bestämmelser om hur beslut i föreningens angelägenheter åstadkommes. Märkligt nog var detta inte reglerat i någon av Allianspartiernas stadgar år 2014. Slutsatsen är därför att firmateckningsrätten tillkommer styrelsen. En partiledares överenskommelse med andra partier är därför utan verkan för föreningen såvida inte dess styrelse i efterhand lämnar sitt samtycke till avtalet. I och med att samtliga Allianspartier accepterat överenskommelsen tillkommer därför ansvaret för verkan av avtalet styrelserna i respektive parti.

En annan fråga är om det var möjligt för ett parti att frånträda den ingångna överenskommelsen. Pacta sunt servanda, alltså ingångna avtal ska hållas, torde ha gällt även Decemberöverenskommelsen och haft sin rättsverkan genom den tysta acceptans som lämnades av allianspartiernas styrelser. Nu har överenskommelsen trots det upphört och detta verkar ha accepterats av samtliga sex partier, något som inte var självklart även om partierna från början sa att överenskommelsen inte var formellt bindande. Om exempelvis allianspartierna hade efterlevt avtalet under hela den fyraåriga mandatperioden och vid valet 2018 skulle bli större än andra tänkbara regeringskonstellationer, var ju avtalet konstruerat så att Alliansen skulle få utse statsminister. Om regeringen Löfven i en sådan situation frångår avtalet och inte släpper fram Alliansens statsministerkandidat blir ju situationen absurd. Antingen är det då fråga om ett avtalsbrott eller också är det ett klart lysande exempel på hur okunnig allianspartierna var i grundläggande avtals- och föreningsrätt när Decemberöverenskommelsen ingicks.

En tredje fråga är vilket ansvar befattningshavarna i en ideell förening har när det gäller att verka för föreningens ändamål. Några aktuella rättsfall från de senaste åren finns inte att hänvisa till. I stället brukar man anse att ledamöterna i föreningen är sysslomän vars ansvar regleras i 18 kap. 3 – 4 §§ handelsbalken. Vad händer då om styrelsens ledamöter, eller personer som de sätter i sitt ställe, fattar beslut som inte är förenliga med verksamhetsändamålen i stadgarna? När det gäller en enskild företrädare, exempelvis en partiledare i ett politiskt parti, och enskilda styrelseledamöter så ansvarar dessa endast gentemot själva föreningen och inte inför medlemmarna. Däremot är styrelsen i sin helhet ansvarig inför medlemmarna, vilket medför att om styrelsen fattat ett beslut som står i strid med stadgarna, så kan en föreningsmedlem som lidit skada väcka skadeståndstalan mot styrelsen.

Det är beklämmande att en för Sverige så viktig överenskommelse inte har ingåtts på ett mer professionellt sätt än vad som skedde för drygt två år sedan. Detta och bristerna i stadgarna vittnar om en omfattande kunskapsbrist om grundläggande associations- och avtalsrätt bland annat hos de partier som hade regeringsmakten 2006 – 2014 och som under denna tid gjorde förändringar i redan existerande lagar och även stiftade nya.

En fråga är också hur en ideell förenings revisor ska förhålla sig till en styrelse som genom sitt agerande inte verkar för det stadgeenliga verksamhetsändamålet. I likhet med vad som gäller all annan revision så är efterlevnaden av stadgarna grundläggande. Om styrelsen frångår stadgarna och detta har medfört skada för målsättningen med verksamheten, måste detta nämnas i revisionsberättelsen och ett avstyrkande av ansvarsfrihet kan mycket väl vara aktuellt.

Det torde inte vara svårt att finna medlemmar i allianspartierna som såg Decemberöverenskommelsen som ett svek. Flera av dem offrade inför valet 2014 sin fritid för att arbeta oavlönat i valstugor, dela ut partiinformation i brevlådor och göra hembesök hos väljare och därigenom förmå dem att rösta på det egna partiet. För den enskilde valarbetaren kan syftet med arbetet ha varit rent ideellt men även för att själv och tillsammans med andra få ett större inflytande i rikspolitiken.

Decemberöverenskommelsen medförde i ett enda slag att mycket av arbetet blev meningslöst samtidigt som det hade funnits och fortfarande finns möjlighet att bilda en alliansregering med Sverigedemokraternas stöd. Även om Decemberöverenskommelsen har brutits agerar Allianspartierna fortfarande som om den fortfarande gällde genom att inte ta fram en gemensam budget som med största sannolikhet, genom Sverigedemokraternas röster, skulle fälla regeringen Löfven. Emellertid har Anna Kinberg Batra, när denna artikel skrivs, gjort klart att hon redan till hösten 2017 vill se en gemensam budget med de övriga tre borgerliga partierna. Även om detta initiativ står i överensstämmande med partiets stadgar, fråntar inte hennes uttalande ansvaret för partiets politiska inriktning efter valet 2014.

Inte minst för att de politiska partierna i framtiden ska förstå att man måste följa sina stadgar, hade det varit välgörande om exempelvis en partimedlem som lidit skada av överenskommelsen hade riktat skadeståndsanspråk mot sitt partis styrelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons

Mod gjorde baks & co till Årets framtidsbyrå 2018

21 september, 2018 Strategiskt arbete och tänket "en kund i taget" gjorde baks & co till Årets framtidsbyrå.

CH Witts pris 2018 till Anja Hjelström

20 september, 2018 Anja Hjelström prisas för artikeln ”Bättre kommunikation – en lösning på vilket problem?”.

Mazars: Viktigast av allt är medarbetarna

18 september, 2018 Ett ungt gäng med höga ambitioner mitt i en av Sveriges hetaste forskningsbyar.

”Kan komma nya sätt för revisorerna att arbeta”

17 september, 2018 Som revisor gäller det att hålla sig uppdaterad inom XBRL-området i höst.

Digital inlämning av årsredovisning – vad tycker du?

14 september, 2018 Vad tycker företag och deras ombud tycker om obligatorisk digital inlämning av årsredovisning?

Månadens medlem: Paulina Persson

13 september, 2018 Varje månad tar vi tempen på en medlem FAR. Hej Paulina Persson!

 Upp