Foto: iStock

Högre eller lägre gräns för revisionsplikt – vad är bäst för företagen?

Debattör

Göran Johansson är auktoriserad revisor och lärare i revision vid Södertörns Högskola.

 

Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.

 

FAKTA

Under 2010 avskaffades revisionsplikten för de minsta aktiebolagen. Detta har medfört en årlig besparing på ca 10 000 för dessa bolag. Det finns förespråkare för att gränsen för revisionsplikt borde höjas ytterligare, allt för att lätta på den administrativa bördan för företagen. Mot slutet av 2017 publicerade Riksrevisionen en studie som pekade på att revisionsplikten istället borde återinföras.

Skriv ut artikeln
4 maj, 2018

Under alla omständigheter kvarstår frågeställningen: Är revisorsyrket något att satsa på inför framtiden? Det undrar Göran Johansson – auktoriserad revisor och lärare i revision vid Södertörns Högskola.

Revision av aktiebolag behövs, inte bara för samhället i stort utan även för ägarna själva. På ett seminarium i riksdagen i mars diskuterade myndigheter, företagare och intresseorganisationer revisionsplikten ur olika perspektiv. En av dem som lyssnade var jag. Förutom att arbeta som revisor i egen verksamhet undervisar jag studenter i revision på Södertörns Högskola. En fråga jag ofta ställer till mig själv är; ”ska jag saluföra revision till studenterna som ett framtidsyrke?”

Det finns många små aktiebolag i Sverige och för dessa är kostnaderna kopplade till regelbördor en betydande faktor. Kostnadsbesparingar när det gäller revisionsplikt måste emellertid vägas mot andra faktorer, varav i olika sammanhang lyfts fram:

  • Kvalitetssäkring – flexibilitet
  • Skattebortfall och brott – byråkrati

Jag tycker att debatten om revisionsplikt har blivit för ensidig och snäv när man begränsar synen på revisionsplikt kring ovan nämnda avvägningar. Detta förstärks ytterligare av de inlägg som företrädare för Småföretagens Riksförbund och SRF (Sveriges Redovisningskonsulters Förbund) kom med, när de ansåg att Riksrevisionens studie till delar innehöll oförskämdheter samt att revisionsplikten är ett etableringshinder för företagare. Jag anser att man bör se på revisorns roll i en vidare mening.

För ägare till ett aktiebolag utgör revision en kvalitetssäkring vare sig revisionen är av frivillig eller obligatorisk art. Styrelsen i ett aktiebolag bär risker kring hur bolagets sköts och de brister som kan finnas i bolaget. Revisorn ska granska hur styrelsen har identifierat och hanterat dessa risker. Revisorn å sin sida bär risken för att inte ha upptäckt väsentliga felaktigheter, som enligt god revisionssed borde ha uppmärksammats. Styrelsen och revisorn får på så sätt anledning att för varandra utveckla sin respektive syn på risker i aktiebolaget, något som utvecklar riskhantering i bolaget och därmed skapar mervärde för aktieägare.

Revisorns årliga insats spänner över ett vitt spektrum och innefattar ofta ett bredare synsätt än vad många andra intressenter tillför bolaget och dess ägare. Jag har många gånger som revisor lyft fram iakttagelser som medfört mervärden för ägaren, men som inte uppmärksammats förrän vid utförd granskning. Inte sällan beroende på att den som sköter redovisningen och ägare/styrelse inte kommunicerat på ett klargörande sätt. Den årliga kostnaden för revision på runt 10 000 kronor är därför en låg försäkringspremie för ägarna till aktiebolaget.

Under debatten i riksdagen framfördes att ”redovisningskonsulten hjälper företagaren, men det gör inte revisorn” och att ”tillverkning av redovisning sker enligt en standard, REKO, som innebär att redovisningen är rätt från början och därför behövs inte revision”.

För det första: det är ju en naturlig utgångspunkt att företagen följer regler kring bokföringsplikt och att det därför är lika naturligt att redovisningen är ”rätt från början”. Som revisor kommer jag naturligt nog i kontakt med seriösa redovisningskonsulter, som med både kunskap och stolthet utför tillverkning av redovisning. Trots detta konstaterar jag, att i många av mina revisionsuppdrag finner jag felaktigheter som måste rättas till.

För det andra: revisorn och redovisningskonsulten utför olika arbetsmoment, utifrån olika perspektiv, med olika förväntningar hos olika intressenter. Därtill ska man beakta tillkommande lagar och regler kring revision. Revisorns slutliga rapportering till ägare av aktiebolag i form av revisionsberättelsen är vidare en offentlig handling, medan redovisningskonsultens rapportering inte omfattas av lagstadgad offentlighet.

För det tredje: revisorn ska vara oberoende i förhållande till uppdragsgivaren.

Revisorn ska i sitt uppdrag göra olika riskbedömningar, till exempel bedömning om fortsatt drift för aktiebolaget. Motsvarande riskbedömningar gäller mig veterligt inte för redovisningskonsulten, som inte heller behöver vara oberoende i förhållande till uppdragsgivaren på samma sätt som en revisor.

Man riskerar helt enkelt att missa förhållanden för att det inte ingår i tillverkningen av redovisning att göra motsvarande riskbedömningar. Det finns inte heller någon publicitet kring om en redovisningskonsult lämnar ett uppdrag på motsvarande sätt som det finns för revisorer – vilket ofta är en varningssignal för aktiebolagets intressenter.

Som revisor har jag stött på situationer när redovisningskonsulten inte varit tillräckligt ifrågasättande gentemot uppdragsgivaren (aktiebolaget). I särskilda fall har det medfört onödiga risker för både ägare till aktiebolaget och för redovisningskonsulten.

Min erfarenhet är att många redovisningskonsulter sätter värde på de kontroller som en revisor utför och att det ger ökad säkerhet för redovisningskonsulten.

Självklart finns det en samhällsnytta med revision. Revisorn ska i många fall agera när man upptäcker osund verksamhet, till exempel rapportera om felaktigheter vid redovisning och inbetalning av skatter och avgifter.

Det finns även en påtaglig samhällsnytta i de fall då ett aktiebolag ”själv” tillverkar redovisningen, det vill säga att man inte anlitar en redovisningskonsult. Man skulle i detta sammanhang kosta på sig att spekulera kring risken för skattebortfall eftersom det inte finns någon ”väktare”, med snedvriden konkurrens som följd. Revisorns roll som kvalitetssäkrare blir då extra viktig.

Dessutom blir det påtagligt att revisorn i ännu högre utsträckning bidrar till att det blir rätt och riktigt genom information och vägledning. (Självklart med bibehållande av oberoendet). Som påtalats tidigare, är det ofta genom revision som förhållanden lyfts fram till ägares fördel, förhållanden som annars troligen skulle förblivit ouppmärksammade och antas ha ett samhälleligt värde.

Riksrevisionen menar i sin studie att det inte går att se att slopande av revisionsplikten har medfört ökad konkurrenskraft eller medfört tillväxt för bolag utan revisor.

Att ytterligare höja gränsen för revisionsplikt för aktiebolag innebär en risk att fler aktiebolag går miste om det mervärde som revision tillför både ägare och samhället. Dock skulle det möjligen vara ett bra vägval att införa nya, tillkommande regler för aktiebolag och ställa krav på revisionsplikt när ett aktiebolag har två eller flera aktieägare, vilket har framförts som ett förslag.

Under alla omständigheter kvarstår frågeställningen för studenterna: Är revisorsyrket något att satsa på inför framtiden?

Göran Johansson. Foto: Erik Flyg

Ett svar till “Högre eller lägre gräns för revisionsplikt – vad är bäst för företagen?”

  1. Stefan Roubert skriver:

    Det är bråttom revisionskapaciteten i landet rasar med hög hastighet. Detta vakuum är en katastrof!
    Skrota alla HB.n vilka ingen är lycklig över och inför ett ”AB Light” med solidariskt personligt ansvar för delägare, etc – utan revisionsplikt, samt bibehåll övriga AB:n med revisionsplikt.
    Bra artikel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons

Blandade resultat vid kvalitetskontrollerna

17 oktober, 2018 Fler godkända redovisningskonsulter och färre godkända revisorer. Det är resultatet av FAR:s senaste kvalitetskontroller.

Experten: Penningtvätt – det här gäller

15 oktober, 2018 FAR:s medlemsrådgivning får ofta frågor om penningtvätt. Här svarar Sara Orback på några grundläggande frågor.

Digital inlämning av årsredovisning – så har det gått

12 oktober, 2018 Hur har det gått sedan Bolagsverket lanserade tjänsten för digital inlämning av årsredovisningar?

Grant Thornton-vd:n efter domen: ”Viktigt att inte hamna i ett vakuum”

11 oktober, 2018 Balans intervjuar Grant Thorntons vd Anna Johnson.

”Attityden till rapportering behöver förändras”

9 oktober, 2018 Neil Stevenson, IIRC: Revisorer har mycket att komma med vad gäller integrerad rapportering.

”Vi vill bli provocerade”

8 oktober, 2018 Parameter Revision är revisionsbyrån som går igång på förändring, provokation och konsten att sova gott.

 Upp