I en skriver Richard Gröttheim och Johan Florén om vad de upplever som dålig kvalitet i företagens hållbarhetsrapportering. I denna replik på debattartikeln delar FAR debattörernas syn på behovet av öppenhet och god information om företagens hållbarhetsrisker. Men rapporteringen gör bara halva jobbet. Det behövs också en adekvat granskning för att kvalitetssäkra informationen.

Marknaden för gröna investeringar har ökat dramatiskt de senaste åren och allt fler finansiella institutioner antar mål om noll nettoutsläpp i sina investeringsportföljer. Som exempel har nu 37 institutioner anslutit sig till FN:s nettoallians med totalt 5,7 biljoner dollar under samlad förvaltning, som ska bli klimatneutral till 2050. Som nämnda debattörer skriver så behöver marknaden korrekt information om företagens hålbarhetsrisker för en fungerande prissättning.

Bolagens hållbarhetsrapportering utvecklas löpande men antalet standarder att välja mellan och olikheten dem emellan gör att rapporteringen inte blir jämförbar och därmed tappar relevans.

Behovet av enhetliga och globala standarder är stort och vi ser nu hur krav och nya enhetliga regelverk är på väg att utvecklas. EU-kommissionen har nyligen presenterat ett förslag till förändringar i direktivet om hållbarhetsrapportering Non Financial Reporting Directive (NFRD), numera benämnt Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), vilket innebär förändring och uppdatering av de befintliga rapporteringskraven i det nuvarande regelverket.

Bland annat omfattas fler företag och hållbarhetsrapporteringen ska ske enligt ett för EU gemensamt ramverk.  På global nivå förbereder sig IFRS Foundation för att ta fram en global standard för hållbarhetsrapportering. Det är positivt att globala och enhetliga standarder utvecklas vilket kommer leda till ökad transparens och jämförbarhet mellan företag och branscher. Samtidigt är det viktigt att regelverken utformas på ett sätt så att företagens rapporteringsbörda inte blir för betungande.

Men hur bra hållbarhetsrapporteringen än är så kan dess tillförlitlighet och relevans ifrågasättas utan en adekvat granskning. När stora värden står på spel behöver hållbarhetsrapporteringen och granskningen hålla samma nivå som övrig rapportering.

I EU-kommissionens förslag till hållbarhetsrapportering (Ju2021/01682) införs nu krav på granskning av hållbarhetsinformationen. Det ökar tillförlitligheten i rapporteringen och förtroendet för den lämnade informationen. Eftersom hållbarhetsinformationen ska utgöra en del av förvaltningsberättelsen kommer den att ingå i den information som ligger inom ramen för den valda revisorns granskningsuppdrag. Det är naturligt och effektivt att det är bolagets valda revisor som utför denna granskning.

När näringslivet ställer om för att nå klimatmålen och stora mängder kapital samlas i hållbara investeringar ökar också riskerna och därmed behoven av transparens, rapportering och granskning, också på hållbarhetsområdet.

Med en effektiv granskning av företagens ekonomi och hållbarhetsarbete verifieras att hållbara investeringar verkligen är hållbara.