Få externa funktioner är så viktiga för en småföretagare som den som hjälper till med bokföring och redovisning. De allra flesta företagare är inte själva bevandrade i kontoföring och nyckeltal. Inte många väljer att bli företagare för att de älskar bokföring. Likt alkemin som lånade lika från kunskapen om kemi och från det ockulta, uppfattas dessa fält i stället som svårtillgängliga och rentav lite farliga. Och även för de företagare som behärskar bokföring, redovisning och deklaration är det både klokt och rationellt att anlita en utomstående yrkeskunnig för dessa uppgifter, så att man själv kan ägna tiden åt sitt företags välmående och tillväxt.

Den hjälp man som företagare får med bokföring, redovisning och deklaration handlar inte bara om att få ro och kunna sova gott om natten i trygg förvissning om att siffrorna stämmer. Välordnade räkenskaper är också ett verktyg för företagets utveckling. Det ger företagaren en överblick över läget i företaget och ett underlag för strategiska beslut om investeringar, bättre användning av tillgångar, potentialen i finansiella omdisponeringar, med mera.

Med en bra revisor hamnar företagarens pengar på rätt plats vid rätt tidpunkt och guld uppstår där tidigare inget fanns.

Kraven på att behöva anlita revisor har minskats de senaste åren. Företagarna har välkomnat att de minsta företagen inte längre behöver ha revisor, även om kraven fortfarande är högre än i många andra europeiska länder. Vår utgångspunkt är att revision ska vara frivilligt. Icke desto mindre är revision ett viktigt verktyg för framgångsrikt företagande i många bolag. Kanske just därför är det så viktigt att relationen mellan företag och revisor bygger på frivillighet och ömsesidig nytta.

Under coronakrisen har regeringen och riksdagen ställt revisorernas betydelse för företagen på sin spets. Från politiskt håll har ett antal olika paket med stöd till krisdrabbade företag lagts fram. Stöden villkoras ofta med granskning, vilket är naturligt. Samtidigt måste det finnas en balans mellan granskningen och vilka resurser den tar från verksamheten.

Ett av dessa är det så kallade omställningsstödet, som presenterades på valborgsmässoafton och trädde i kraft 22 juni. Alla företag med F-skattsedel och verksamhet i Sverige har möjlighet att söka omställningsstödet om de har tappat omsättning på grund av coronakrisen. Stödet beräknas sedan utifrån de fasta kostnader företaget har haft under mars-april i år jämfört med samma period föregående år. Om summan av det sökta stödet överstiger 100 000 kronor, måste företaget bifoga ett skriftligt undertecknat yttrande från auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Även för summor under 100 000 kronor kan Skatteverket i vissa fall kräva ett motsvarande yttrande.

Revisorn ska granska bokföringen och särskilt upprättade sammanställningar (till exempel bokslut) och annat väsentligt underlag som ligger till grund för ansökan. Granskningen ska utföras ”med professionell skepticism och ska vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver”. Om ansökan omfattar stöd över 300 000 kronor ska revisorn bestyrka de lämnade uppgifterna med rimlig säkerhet, i enlighet med International Standards on Auditing (ISA).

Detta lägger förstås ett stort ansvar på den anlitade revisorn. Det juridiska ansvaret faller dock på företaget – eller, rättare sagt, på den ansvarige firmatecknare som skickar in ansökan. Det är hen som i slutändan kan bli såväl återbetalningsskyldig (tillsammans med andra företrädare för bolaget) som straffansvarig i det fall felaktiga uppgifter lämnats. Även för felaktigheter som beror på oaktsamhet finns ett straffansvar med upp till sex års fängelse i straffskalan.

Sådana drakoniska straffsatser är förstås i huvudsak tänkta för att avskräcka från eventuellt fusk. Men det ställer också relationen mellan företagaren och revisorn på sin spets. I de flesta fall har revisorn bättre koll på lagar och regelverk kring bokföring och redovisning än vad företagaren har. Det följer av revisorns yrkesroll och expertis. Ansvaret för att ansökan är korrekt väger därför tungt på revisorn. Men den som ytterst får bära skulden vid felaktigheter, och i extremfallet krypa i fängelse, är företagaren. Det är denne som på heder och samvete vid ansökningstillfället intygat att underlaget är redigt och riktigt.

I de flesta företag är detta inte något problem. Men de krav som lagstiftaren har ställt upp för krisstödet kan i värsta fall medföra en försämrad relation mellan företagare och revisorer.

Vad ska den företagare göra som inte har en revisor sedan tidigare och som mitt i semestern ska försöka hitta någon som kan granska hans eller hennes räkenskaper från våren 2019? Tre av fyra företagare tar inte semester i vanliga fall och det lär knappast bli fler av detta. Antalet kvalificerade revisorer i Sverige var i juli strax över 3 100, enligt Revisorsinspektionen – en nedgång med 25 procent jämfört med ett decennium sedan. Revisorerna blir färre medan kraven på dem bara blir högre.

Det viktigaste som revisorernas och redovisningskonsulternas företrädare kan göra är att fortsätta samarbetet med företagarna och deras företrädare.

Vi vinner alla på att ha samsyn om vilka reformer som behövs, vilka förslag som inte bör genomföras, och vilka ramar som ska gälla för samarbetet.

Företagare och revisorer kompletterar och behöver varandra. Med rimliga regler och frivilligt samarbete som grund kan vi tillsammans fortsätta att skapa ömsesidig nytta. Ett väl genomfört samarbete mellan revisorn och företagarna kan förvandla excel-dokument till guld, inte alltför långt ifrån alkemisternas stora drömmar.

 

Tidigare debatter inom ämnet

• 
• 
• 
•