Foto: Erik Cronberg, Maria Cacciola

För statliga myndigheter finns redan krav på hållbarhetsrapportering

Debattör

Ulrica Sandstedt, utredare inom statlig redovisning och finansiering, Ekonomistyrningsverket.

Pia Heyman, avdelningschef, Ekonomistyrningsverket.

 

Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarnas egna.

Skriv ut artikeln
12 mars, 2019

I en artikel publicerad på tidningenbalans.se 18 februari 2019 skriver Per Johansson att det finns en inneboende svaghet med att rådande krav på hållbarhetsrapportering endast omfattar en del av samhället – nämligen företagen.

Vid en första anblick kan det framstå som att regeringen ställer skarpare och mer omfattande krav på statliga företag än vad man ställer på statliga myndigheter. Sedan ett par år tillbaka finns det även krav på att större privata företag ska rapportera om olika aspekter av hållbarhet, enligt årsredovisningslagen (ÅRL). Per Johanssons synpunkt är därför rimlig: varför omfattas inte myndigheterna av samma krav?

Ekonomistyrningsverket (ESV) har tagit sig an frågan om myndigheterna bör omfattas av liknande krav i ett nyligen avrapporterat regeringsuppdrag. I rapporten (ESV 2019:23) analyserar vi befintliga krav på myndigheterna att redovisa olika aspekter av hållbarhet, och jämför dem med kraven som ställs på privata företag enligt ÅRL. Jämförelsen visar att det för staten som helhet redan finns rapporteringskrav inom de områden som ÅRL anger. Kraven är dessutom i vissa fall mer detaljerade och mer omfattande än de krav som ställs på företag. Dock är rapporteringskraven utformade efter de enskilda myndigheternas verksamhet, vilket innebär att alla myndigheter inte har krav på sig att återrapportera inom alla hållbarhetsområden. Alla uppgifter redovisas inte heller i myndigheternas årsredovisningar, utan redovisas i vissa fall med separata rapporter till regeringen. Ett sådant exempel är Naturvårdsverkets uppföljning av miljömålen.

Målet med verksamheten är en grundläggande skillnad mellan företag och myndigheter som ESV anser är viktig att beakta när man jämför krav på hållbarhetsrapport. För ett företag är målet med verksamheten i allmänhet att ge vinst till aktieägarna. Myndigheter ska å sin sida utföra offentliga förvaltningsuppgifter, där verksamheten i sig är målet. Enligt regeringsformen ska det allmänna främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Myndigheterna har därmed ett mer långtgående ansvar för hållbarhetsfrågor än vad företagen har.

Givet denna grundläggande skillnad styr regeringen myndigheter och statliga företag på olika sätt. Detta visar sig bland annat genom direkta uppdrag och uppgifter i myndigheternas instruktioner och regleringsbrev, vilket är i linje med regeringens verksamhetsanpassade styrning. Det innebär i förlängningen att vissa myndigheter arbetar mer specifikt med olika aspekter av hållbarhet. Regeringen begär med andra ord in den information den anser sig behöva från de myndigheter den anser det vara relevant att efterfråga informationen ifrån.

Per Johansson pekar också på att myndigheternas återrapportering av hållbarhetsmålen till regeringen är splittrad och att det saknas en enhetlig struktur. Det, menar Johansson, gör det svårt att få en helhetsbild av den hållbara utvecklingen i Sverige och hur väl vi lever upp till målen enligt Agenda 2030. Vi kan också konstatera att det saknas en samlad bild av myndigheternas återrapportering, men ser inte att kraven i ÅRL kan bidra till att ge denna helhetsbild.

Kraven i ÅRL är utformade för att vara så flexibla att alla företag ska kunna tillämpa dem – oavsett vilken bransch företaget verkar i. Lagen anger förvisso att företagens rapporter ska innehålla upplysningar i frågor som rör miljö, sociala förhållanden och personal, mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Men det finns inget krav på att företagen måste rubricera sin rapportering enligt nämnda områden. Det anges inte heller i vilken omfattning som företagen ska rapportera. Denna flexibilitet sker på bekostnad av den enhetliga struktur som Per Johansson efterlyser.

Sammantaget anser ESV att regeringens verksamhetsanpassade styrning, via direkta uppdrag och uppgifter i myndigheternas instruktioner eller regleringsbrev, är ett effektivare sätt att styra på än via generella rapporteringskrav. En verksamhetsanpassad styrning kan i högre grad bidra till den utveckling som behövs för att Sverige ska uppnå målen enligt Agenda 2030. Om en samlad helhetsbild är önskvärd är det viktigt att klargöra dess syfte och hur informationen ska användas. Men oavsett syfte menar vi att generella krav, liknande de i ÅRL, inte skulle bidra till en mer enhetlig rapportering eller ge en bättre helhetsbild.

Ulrica Sandstedt. Foto: Maria Cacciola

Pia Heyman. Foto: Erik Cronberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons
Annons

Fika med Charlotte Söderlund: Hållbarhet allt oftare på styrelsernas bord

17 september, 2019 FAR:s specialistgrupp för hållbar utveckling ska vägleda revisorer kring lagstadgade hållbarhetsrapporter.

Peter Dahllöf: ”Tänk brett i början”

10 september, 2019 Med nyfikenheten som kompass har Peter Dahllöf hittat fram till sin position.

”Erfarenhet bästa förberedelsen inför auktorisationen”

9 september, 2019 Drygt två månader kvar till examensdatum för auktorisationssugna redovisningskonsulter. Balans ringer upp tentanden Fredrik Bäck.

Stefan Pärlhem – expert på god sed

6 september, 2019 Bokföringsnämndens chef Stefan Pärlhem driver utvecklingen av framtidens normgivning.

Experten reder ut: Immateriella tillgångar

3 september, 2019 Immateriella tillgångar är ett snårigt område med många fällor. Det ska du ha koll på.

Tre artiklar nominerade till CH Witts pris 2019

3 september, 2019 19 september koras vinnaren eller vinnarna i samband med FAR:s årsstämma.

 Upp