Vi börjar med ett erkännande – jag har varit på väg att lämna revisionsbranschen fler gånger än vad jag vill medge ens för mig själv – vissa gånger skarpt och andra mer i tankarna än i praktiken. Varje gång har jag aktivt valt att stanna, trots fina erbjudanden om roller som VD, CFO, redovisningschef – fantastiska ersättningspaket i form av hög lön, bonus, optioner och andelar – från startups, tillväxtbolag och börsbolag. Låt oss också konstatera att man blir både glad och smickrad – och det ska man vara – allt annat är otacksamt mot sig själv och andra. Låt oss också konstatera följande: Jag valde att stanna.

Det första riktigt lockande erbjudandet fick jag när jag precis klart auktorisationen – jag hade då jobbat 3,5 år och jag blev erbjuden rollen som CFO för ett tillväxtbolag som då omsatte över 1 miljard – jag skulle få vara med om att förbereda bolaget för börsen – bygga en riktigt vass ekonomiavdelning och fortsätta växa affärerna både nationellt och internationellt. Jag skulle också nästan dubbla min ersättning. Men jag valde att stanna.

Det är lätt att säga att det berodde på att jag alltid varit driven och framåt och att min framtid var utstakad inom revisionsbyråvärlden. Det är inte sant – det fanns flera revisionsmedarbetare i min kull som var mer lovande och framförallt riktigt duktiga på revision och däri ligger en stor del av problematiken. Man jämförs alltid med andra i samma kull och referensramen är snäv – det handlar om hur duktig man är på revision eller dokumentation av revision. Man får inte möjlighet att testa på yrket på ”riktigt” och många lämnar innan de ens hunnit testa på det!

Min uppfattning är att det blir på ”riktigt” när man klarat auktorisationen – när man i större utsträckning får arbeta proaktivt med att lösa kunders problem (och med proaktivitet menar jag inte PBC-listan – utan att på riktigt vara proaktiv och hjälpa kunderna med god rådgivning innan felen uppstår). Jag är av åsikten, att liksom i andra yrken – så bör man bedömas för det man är riktigt bra på och inte jämföras mot andra på de saker man är sämst på. Det måste finnas en flexibilitet kring denna bedömning – för att branschen ska lyckas attrahera och behålla talanger! Jag fick utveckla det jag var bäst på snarare än det jag var sämst på – jag valde att stanna.

Så varför stannade jag den där gången och alla andra gånger efter det? Den första gången så kände jag efter mycket rannsakan att jag gärna ville ge mig själv en ärlig chans att testa på hur det var att vara påskrivande revisor – att vara med där och när det händer – att få arbeta aktivt med förvärv, försäljningar, omstruktureringar, expansion, krishantering, affärsutveckling, nätverksbyggande och att faktiskt få känna att man är med och bidrar i sina kunders affär. För att få göra detta och mer så måste man stanna kvar i yrket tillräckligt länge för att få vara med på den resan. Några ord till om just nätverk – det växer exponentiellt och revisorsrollen möjliggör många spännande möten med personer som jag aldrig hade träffat annars.

Jag hade vid det tillfället många engagerade personer runt mig som verkligen insisterade på att jag skulle stanna och de vågade ta ställning för att en ung revisorsassistent skulle få de utvecklingsmöjligheterna som då krävdes. Det är viktigt – att det finns personer i ens närhet som vågar sticka ut hakan när det krävs och det måste finnas förebilder att se upp till, som man känner att man kan lära sig av. På min tid fanns det flera personer, med olika egenskaper, som tillsammans utgjorde den typ av revisor och person jag ville bli och det gjorde att jag stannade kvar.

Innan vi går in på vad revisionsbranschen, byråerna och dess ledare kan göra så tycker jag att det är viktigt att reflektera över individens ansvar – man måste våga stå på sig kring vad man vill göra och man måste verkligen våga ta strid för vad man tror på – det är viktigt att våga ta ett ansvar för sin egen utveckling.

Jag efterfrågar en tydlighet från samtliga byråer och ledare att göra mer för att visa vilka möjligheter som finns inom revisionsbranschen för den som verkligen vill – för den som är nyfiken, som söker ständig utveckling och stimulans. Själv så tycker jag att det är viktigt att ta med revisorsassistenter ut till kundmöten av rådgivningskaraktär, säljmöten, avrapporteringar till ledning, styrelse och aktieägare för att genom exempel visa vad rollen kan komma att innebära för den som väljer att stanna inom yrket.

Alla erbjudanden till trots så har jag inte funnit något annat jobb eller yrke som jag hellre skulle vilja ha kopplat till personlig och professionell utveckling kombinerat med ett härligt och inspirerande gäng av juniora och seniora – som gör det fantastiskt att gå till jobbet på morgonen.

Jag stannade kvar – jag hoppas att även du kommer att göra det.

Läs intervjun med Sven Cristea:

Tidigare debatter i ämnet