Foto: iStock

Att uttala sig eller inte uttala sig – det är frågan

Debattör

Jesper Fagerberg, Ekon.lic. Auktoriserad revisor, jurist och verksam vid Riksrevisionen.

 

Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.

Skriv ut artikeln
30 oktober, 2017

Att vi revisorer har koll på juridiken borde vara självklart. Risken att vi bidrar till att någon sätts i en sits som inte är förenlig med Europakonventionen borde tjäna som en väckarklocka om något. Det skriver Jesper Fagerberg vid Riksrevisionen.

Jag skulle gissa att få revisorer kände någon större glädje över införande av kravet på att inhämta ett uttalande från ledningen. Kravet kom med ISA (ISA 580) och medförde nog inte att antalet ISA-anhängare ökade. Nu har det gått några år och vi som var verksamma vid införandet har lärt oss att leva med kravet och se till att på bästa möjliga sätt – alltså med minsta möjliga tidsåtgång för oss och så lite irritation som möjligt för den som ska skriva under – inhämta uttalandet innan vi skriver under årets revisionsberättelse.

Även för oss på den statliga sidan gäller ISA 580. Därför lever också vi med krav på inhämtande av uttalandet. Diskussionen som främst gällt på den statliga sidan är hur vi bör se på det fall då vi inte erhåller ett uttalande eller om uttalandet inte är i enlighet med den mall vi skickat ut. Jag inbillar mig att detta sannolikt varit den mest vanligt förekommande diskussionen även på privata sidan. Diskussionen här har alltså gällt uttalandet såsom revisionsbevis och hur vi bör agera då det, såsom revisionsbevis, inte är tillräckligt och ändamålsenlighet enligt ISA.

Att ovan diskussion nog varit vanligast är förståeligt då den påverkar vårt faktiska revisionsarbete och framför allt mängden av arbete. Jag skulle ändå vilja lyfta upp två andra sidor som är nog så viktiga att diskutera. Det handlar om den juridiska konsekvensen för den som skriver under uttalandet. Mer specifikt handlar det om rättssäkerheten för denna person, eller snarare brist på rättssäkerhet.

Den första aspekten har att göra med att uttalandet faktiskt är en form av intygande som ledningspersonen gör. I det fall det visar sig att uttalandet inte stämde – att ledningspersonen faktiskt visste något som är av relevans för revisionen men underlät att framföra detta – har denne gjort sig skyldig till ett felaktigt intygande. Något man kan tycka är mindre bra ur revisionssynpunkt.

Även rent juridiskt finns det frågetecken. Anledningen är att vi har tagit steget in i brottsbalken, 15 kap 11 § 1 st BrB, om så kallat osant intygande. Och osant intygande är ett straffrättsligt stipulerat brott som kan ge böter eller fängelse. Att den som skriver under blir tydligt upplyst om det från oss revisorer borde vara självklart – det handlar om att värna rättssäkerheten.

Den andra aspekten rör rättssäkerheten på ett annat sätt. Har exempelvis den som ska skriva under uttalandet under året själv begått en oegentlighet (en straffrättslig sådan) som är relevant för revisionen? Kan det i så fall tänkas medföra något juridiskt problem?

Enligt artikel 6 i Europakonventionen gäller ett förbud mot så kallad self incrimination, enkelt uttryckt ska ingen behöva sätta dit sig själv. Eftersom det följer av Europakonventionen tillhör det även det vi brukar betrakta som grundläggande rättssäkerhet i svensk rätt. Och det är just detta som borde sätta ledningspersonen i ett dilemma när denne fattar pennan för att skriva under vårt lite formaliamässiga uttalande.

De två aspekterna ovan sätter uttalandet i ett lite annat ljus än vi kanske ofta betraktar det. För den som skriver under kan uttalandet nämligen bli en situation av typen damned if I do, damned if I don’t. Mindre bra ur rättssäkerhetssynpunkt.

I likhet med min artikel Oegentligheter – finns de? förefaller vi här ha ännu ett exempel på när ISA studsar mot juridiken och till och med mot grundläggande krav på rättssäkerhet. Vi tvingas här som revisorer att välja sida. I valet av regelverk att prioritera är jag personligen benägen att vilja ge grundläggande rättssäkerhet företräde före en något ogenomtänkt och ur juridisk synpunkt statusmässigt svag, och likaså vag, internationell revisionsstandard såsom ISA.

Sammantaget borde dessa juridiska aspekter av uttalandet initiera en diskussion inom revisionsbranschen. Att vi revisorer har koll på juridiken kring vad vi gör och framför allt vad vi utsätter dem vi granskar för borde vara självklart. Risken att vi bidrar till att någon sätts i en sits som inte är förenlig med Europakonventionen borde tjäna som en väckarklocka om något.

Och det är en sits som nog inte ens Hamlet skulle känt sig så bekväm i.

Jesper Fagerberg. Foto: Riksrevisionen

ANNONS
ANNONS

Enklare för nordiska företag utbyta data

24 september, 2020 Näringsministrar i Norden godkänner färdplan som förenklar samarbete mellan nordiska företag och med myndigheter.

Så syns du maximalt på LinkedIn

23 september, 2020 Hur ska du profilera dig bäst inom branschen? Balans rådfrågar LinkedIn-experten Charlotte Hågård.

Experten: 10 frågor och svar om kapitaltäckning

21 september, 2020 När kan en kapitaltäckningsgaranti användas och vad gäller egentligen? Experten reder ut.

3 saker att tänka på inför anställningsintervjun

18 september, 2020 Balans har frågat fem stora byråer om vad framgångsrika kandidater bör tänka på inför anställningsintervjun.

Hon är ny ordförande i FAR

18 september, 2020 Åsa Lundvall, EY, är ny ordförande i FAR. Det här är hennes tre fokusområden.

WinWin vinnare Årets framtidsbyrå 2020

17 september, 2020 Innovativt ledarskap och en tydlig affärsmodell. Det gav WinWin Ekonomi segern i Årets framtidsbyrå 2020.

 Upp